På måndagen avsatte den franska nationalförsamlingen premiärminister Bayrou med rekordsiffrorna 364 mot 194. En försvagad president Macron får nu försöka hitta sin fjärde regeringschef på ett drygt år. Kjell Östberg kommer här med en första kommentar till den politiska krisen i Frankrike.
Kommentar|Kjell Östberg
För att kunna genomföra en makalös miltär upprustning och samtidigt minska det stora budgetunderskottet hade Bayrou lagt fram en budget som innebar drastiska nedskärningar på 44 miljarder Euro och som drabbar välfärden hårt. Försämrad sjukförsäkring, förlängd arbetstid genom att två helgdagar tas bort, sänkta löner för offentliganställda och, som grädden på moset, inga uppräkningar i det redan så impopulära nya pensionssystemet för att nämna några.
Vad som händer med regeringen nu vet igen. Ska Macron försöka hitta en ny kandidat till självmordsuppdraget? Ska han utlysa nyval – och antagligen se sin illa tilltygande partigrupp krympa ytterligare, något som troligtvis framför allt skulle gynna Le Pen. Att han själv skulle avgå, något som ytterkanterna till höger och vänster hoppas på är dock mindre troligt.
Helt kan man emellertid inte utesluta att han lyckas träffa en överenskommelse med Socialistpartiet. Det skulle i så fall definitivt spräcka den vänsterfront, NFP, som gjorde sådan succé i valet för ett år sedan. I NFP samlades Mélenchons vänsterparti LFI, resterna av det gamla Kommunistpartiet, De Gröna och Socialistpartiet. Ja, även antikapitalisterna i NPA fick vara med på ett hörn. Folkfronten blev större än både Le Pens parti och Marcrons stödtrupper men Macron vägrade att ge NPFs premiärministerkandidat uppdraget att bilda regering. Sedan dess har NPF visat tendenser att krackelera. Å ena sidan har Socialistpartiet skickat ut trevare till Macron, å andra sidan är det uppenbart att Mélenchon prioriterar presidentkampanjen 2027 framför att bygga NPF.
Men det viktiga nu är inte det parlamentariska spelet. Det viktiga är det som händer på gator och torg. Redan på onsdag bryter Bloquons tout – låt oss blockera allt – ut. Kampanjen har förberetts i veckor av hundratals aktionskommittéer över hela Frankrike. Också vänsterpartierna deltar, Socialistparti i ord men inte handling, liksom flera fackföreningar. Namnet, Blockera allt, ska delvis tolkas bokstavligt. Man riktar i stor utsträckning in sig på att ockupera motorvägar, vägkorsningar, transportleder varuhus och hamnar. Man räknar med att hundratusentals kommer att delta.
Bloquons tout har liknats vid de Gula västarna som genomförde stora protestaktioner för några år sedan och några har försökt sammankoppla rörelsen med de högerextrema grupper som på sina håll deltog där. Men de ledande krafterna i Bloquons tout kommer vänster, från klimatkamp och Palestinasolidaritet.
En vecka senare, den 18 september kommer nästa våg. Då har de stora fackförbunden utlyst en gemensam strejkdag. Det kommer att bli en het höst i Frankrike.