Är det en ny fars av Krister & Stefan? Om det vore så väl. Tyvärr har det blivit en fråga för SÄPO.
Krönika|Patrik Olofsson
Som Internationalen tidigare rapporterat så har en aktivist från Rojavkommittéerna åtalats vid Solna tingsrätt för hot mot Johan Forsell och Benjamin Dousa genom att lägga en korg med äpplen målade med hitlermustasch, respektive en docka med avhugget huvud intill deras bostäder.
Ett av huvudargumenten till varför det ska betraktas som hot är just det att protestaktionerna är i närheten till deras bostäder. Så nära får ingen gå, sjöng Kent för massa år sedan. Men hur nära får man protestera mot en makthavare?
När det gäller dockors användande i politiska sammanhang kan vi alltid gå till rötterna, de original gangsters, Moderaterna som använde en docka av Olof Palme, som man sparkade och slog på och kastade runt, på ett valmöte i Stockholm 1985:
Borgerligheten hade varit på reträtt under 1960- och 1970-talet. Jämlikheten hade nått väldigt långt och de mesta av den arbetsrättsliga lagstiftning vi har idag kom under den här perioden. Den Moderata frustrationen över arbetarrörelsens framsteg var monumental och palmehatet var ett uttryck för det. Och det är också lite typiskt borgerligt att individualisera och personifiera större politiska skeenden till att handla en specifik person; i detta fall Olof Palme.
Förbjuda dockor?
Men det var aldrig tal om att inskränka yttrandefriheten, att förbjuda användningen av dockor i opinionsbildande syfte eller liknande. I en demokratisk debatt kan man alltid diskutera dålig smak eller att man måste ta ansvar om man piskar upp hat, men uttrycksmedlet dockor är inte förbjudet och bör inte bli det heller.
Men det hulda hemmets härd, då?
Själv har jag uppvaktat den dåvarande överbefälhavaren Lennart Ljung i hans bostad på Skeppsbron, mellan Gamla stan och Djurgården i Stockholm. Det var tidigt en lördagmorgon, strax efter 06:00, i november 1985. Det var jag och några hundra värnpliktiga kollegor som ville protestera mot att Försvaret skulle försämra våra permissionsresor, bl a helt ta bort möjligheten att få flyga hem om man gjorde sin militärtjänst över ett visst antal mil från hemmet.
Skulle det ha skett i dagens politiska klimat skulle nog SÄPO gått ut med att hotnivån i Sverige höjts till 4 eller 5, det skulle gått ut ett VMA i centrala Stockholm och SMHI hade förmodligen gått ut med en röd vädervarning.
Nyhetssändningarna hade gått dygnet runt hela helgen och panel efter panel hade avlöst varandra med suck och stön över ungdomens förfall och att ÖB:s privata sfär blivit kränkt.
Vi var ju flera hundra unga män med ett enormt våldskapital; vi hade ju gud bevars ett halvårs träning i att döda innanför västen, så hotbilden måste ju ha varit monumental.
Men vi var nog inte så skräckinjagande.
1985 hade ÖB ingen militär eller polisiär bevakning. Alla visste att vi skulle göra uppvaktningen, men ingen på MUST eller SÄPO orkade bry sig. Det var ju på en lördagmorgon. Ingen fan orkar väl hitta på något dumt en lördagmorgon?
Ibland saknar man gårdagens politiska klimat då det inte var så himla lättkränkt. Var man makthavare, dit vi naturligtvis kan räkna ÖB, så får man räkna med protester var man än befinner sig. Man är makthavare 24/7 och man får räkna med att medborgare också protesterar om än det ena, än det andra 24/7.
Men var det då nödvändigt att uppvakta ÖB en lördagmorgon? Och så tidigt?
Ja, det har sina skäl. Försvaret hade en infernalisk liten enhet som kallades FRI – inte FRA, utan FRI – Försvarets Rationsliseringsinstitut, som hade kommit på att det måste sparas på de värnpliktigas permissionsresor.
Ett av de första stegen man tog var att säga upp avtalen med SJ. Nu skulle tågtransporterna av bassarna ske i egen regi. Och försvaret köpte in egna tågset från SJ. Man lyckades komma över lok och vagnar tämligen billigt och om man ska vara ärlig var det sånt som SJ ändå tänkt att skrota. De här vagnarna hade en väldigt speciell form av isolering som gjorde att istapparna var lika stora inne i kupéerna som utanpå.
Man satte in en linje – ”Jägarpilen” – som gick från Arvidsjaur, över Boden, ner mot Stockholm. Och en annan – ”Vildmanspilen” från I 20 Umeå och ner mot Stockholm.
Det här skapar vissa materiella omständigheter som protester bland de värnpliktiga kan genomföras på. Vi har ju regementet där vi kan prata oss samman om olika saker, men om man ska göra någon i Stockholm måste vi göra något när vi är någorlunda samlade, d v s när tågen kommer in till Stockholm Central.
Sagt och gjort; när tågen kommer in till Centralen samlar vi oss och marscherar mangrant till ÖB:s bostad på Skeppsholm – en överkomlig sträcka på drygt en kilometer.
Det hade startats en namninsamling för att rädda de värnpliktigas flygresor och på vårat regemente I 20 Umeå, hade vi samlat in runt 800 namn.
Debatt via porttelefonen
ÖB Lennart Ljung ville inte ta emot våran namninsamling vid det tillfället, utan det mesta av debatten fick föras via porttelefonen.
Men gott nog; vi hade samlat in namnen, vi hade gjort uppvaktningen och vi hade skapat uppmärksamhet kring våra permissionsresor och att flyg skulle vara ett alternativ åtminstone varannan helg. Och det ligger fast än idag, Så det var ett gott dagsverke.
Nu namninsamlades det på flera regementen och det gjordes flera uppvaktningar, åtminstone en till helgen efter vad jag vet, men det kan också vara fler. Det flesta namninsamlingar skickades brevledes.
Allt det här plingandet på ÖB:s dörr; kunde ni inte samordna det här bättre? Ja, absolut, på regementsnivå fungerade kampanjen bra men den övergripande samordningen lämnade mycket att önska. Det kan ha att göra med att den som ledde Sveriges centrala värnpliktsråd vid den här tidpunkten var Fredrik Reinfeldt.
Om ni behöver organisera något – ring inte Fredrik Reinfeldt. Men det är ändå talande för tidsepoken att en moderat kunde tänka sig utomparlamentariska medel och uppvaktande av makthavare i deras hem för att opinionsbilda.
Hade Fredrik Reinfeldt av 1985 års modell varit medlem i Vänsterpartiet av idag hade han blivit utesluten för utomparlamentarisk vänsterextremism.
Att uppvakta ÖB i hans hem var en viktig del av vår kampanj. Det är inte en del av grundlagens rättigheter om yttrandefrihet och fri opinionsbildning som ska begränsas eller strypas.