”Vi kan bekämpa antisemitism och folkmördande sionism samtidigt”. Parollen vid den lilla demonstrationen i Amsterdam efter torsdagens kravaller hann bara glimta förbi – innan manifestationen upplöstes av polisen.
Kommentar|Håkan Blomqvist
Reaktionerna på våldet i samband med fotbollsmatchen mellan Ajax och Maccabi Tel Aviv den 8 november drabbar samman på nätet, i media och politiken. Vad som framställts som närmast en antijudisk pogrom från nederländska myndigheter och västmedia beskrivs av andra som en islamofobisk och antipalestinsk explosion av stöd åt det israeliska folkmordet i Gaza. Maccabi Tel Avivs ”ultras”, som tågade genom Amsterdam med slagord som ”Död åt araberna!” och ”Det finns inga skolor i Gaza, för det finns inte längre några barn!”, rev ner palestinaflaggor och hotade förbipasserande är ökända för sin rent fascistiska inriktning med våld och hat. Enligt The New York Times genomför ultras rena stödinsatser åt IDF, den israeliska armén, och består, tror tidningens reporter, även av israeliska soldater. Vid återkomsten till Israel skanderade de sina mordiska slagord inför jublande högerextrema supportrar.
När filmer, foton och vittnesmål från torsdagen strömmat in och analyserats av kritiska media framgår att jakt och misshandel på Amsterdams gator både före och efter matchen drabbat palestinier och andra som Maccabis attackerat med slag och tillhyggen. Men att även supportrar och judar som inte haft något att göra med Maccabis huliganer drabbats av angrepp framgår också. Vittnesmål finns om maskerade män på elcyklar som jagat upp och misshandlat människor, ibland efter frågor som ”är du jude”? Chattmeddelanden om ”judejakt” rapporteras ha förekommit och judiska familjer manat varandra att gömma sig inomhus.
Kravallerna och anklagelserna tenderar att glömma det överordnade, massakrerna och folkmordet som i detta nu pågår i Gaza. Fjärde Internationalens nederländska tidning Grenzeloos skriver (11 nov):
”En av de otäckaste parollerna som skanderades av Maccabi Tel Aviv-fans var ’Det finns inga skolor i Gaza, för det inte finns fler barn.’ Stolta över sitt folkmordsuppsåt är meningen till hälften sann. Enligt UNICEF har cirka 625 000 palestinska barn inte haft en skollektion på mer än ett år. Fyrtofemtusen förstaklassare – eller åtminstone barn som borde gå i första klass – började aldrig läsåret i september. Och på grund av Israels krig kommer tusentals aldrig att göra det. Visserligen är ’bara’ en minoritet av barnen (tiotusentals) döda, men Israel har förstört eller skadat omkring 90 procent av Gazas skolor och även de byggnader som ännu står kvar används som tillflyktsort av dem som fördrivs från sina hem av bombningar och etniska rensningar.”
Och tidningen manar: ”Våra politiska ledare kunde ha sagt fler ord om detta enorma samvetslösa lidande än om det avskum som spyr ut rasistisk galla på Amsterdams gator.”
Alltmedan solidaritetsaktivister för Palestina försöker samlas både mot det israeliska folkmordet och antisemitism – men drivs bort av polis.