Återigen strömmade hundratusen demonstranter genom Paris gator men denna gång utan delar av fackföreningsrörelsen. Nya manifestationer planeras till tisdagen.
NPA – Nya Antikapitalistiska Partiet – hörde till deltagarna i lördagens manifestation i Paris.
Utrikes | Kjell Östberg
För femte lördagen i rad fortsatte protesterna i Frankrike. På över hundra orter genomfördes
demonstrationer eller andra manifestationer. Bara i Paris samlades 100 000 på Place de la
Republique för att tåga mot Bastiljen. Det var färre än de senaste lördagarna, en anledning
var att (delar av) fackföreningsrörelsen sparat sig till nya strejker och protester på tisdag den
17 november. Istället bars demonstrationerna upp av en rad andra sociala rörelser som
samordnat sina aktiviteter.
Eleverna, såklart. Blockaderna och strejkerna fortsätter om än i minskad omfattning,
slutexamen närmar sig för många. Regeringen hävdar att det bara är några procent som
deltar men vägrar samtidigt att släppa information om omfattningen. Bara i Parisområdet är
fortfarande ett femtiotal skolor indragna.
Och studenterna. På flera håll, bland annat det stora Jussieu-universitetet i Paris med
tyngdpunkt på teknik och naturvetenskap ockuperar studenterna sina lokaler och
universitetsledningen har valt att stoppa undervisningen. Samtidigt stödjer lärarfacken både
elever och studenter.
En viktig del av demonstrationen var den starka proteströrelsen mot en ny lag som gör det
lättare för poliser att skjuta, ja även döda, utan påföljder. Här utgjorde advokater och domare
ett synligt inslag. Likaså de anti-rasistiska organisationerna, när det gäller polisvåld är
kopplingen mellan offer och hudfärg är stark.
En annan del bars upp av barnrättsorganisationer som särskilt lyfte fram mäns våld mot barn
och deras mödrar.
De gula västarna, som de senaste lördagarna genomför egna demonstrationer fanns nu
också med och anförde protesterna mot de höga levnadsomkostnaderna och
bostadsbristen.
Och klimataktivisterna var mer synliga än någonsin.
Än mer tydligt än tidigare visade lördagens demonstrationer bredden i den sociala
proteströrelsen som satt så starka avtryck i det franska samhället hela hösten. Inga
färdigtryckta plakat, de flesta hade skrivit sina krav på baksidan av kartonger, inga
disciplinerade partikolonner. Ett uttryck för styrka, javisst, men de gemensamma målen
måste nog snart också uttryckas på mer handfasta sätt.
På tisdag är det alltså dags för nästa fackliga protestdag, men frågan är om den fackliga
enigheten håller på att brytas upp. I förra veckan bjöd Macrons regering in till samtal om de
ekonomiska och sociala frågor som dominerat demonstrationerna. För att visa god vilja
erbjöd de en mindre höjning av de franska minimilönerna, SMIC och lyckades splittra den
fackliga fronten. Den största centralorganisationen CGT, med nära historiska band till franska
kommunistpartiet, ansåg att förslaget var otillräckligt två andra, CFDT och FO accepterade
och meddelade att man skulle avvakta med deltagande i tisdagens demonstration.
Men när regeringen ville skjuta på reformen för de offentliganställda blev trycket från
medlemmarna inom CFDT så ledningen backade och kommer att delta på tisdag. Och säkert
kommer även många av FOs medlemmar också att ställa upp.