Kilometerlånga artiklar har skrivits om de grymheter som Augusto Pinochets diktatur begick efter militärkuppen mot den folkliga folkfrontsregeringen ledd av socialisten Salvador Allende 1973. Det finns tusentals böcker på världens alla språk om vad som hände under militärdiktaturen som satt vid makten i 17 år och gjorde sig skyldig till massmord och ”försvinnanden” av tusentals människor. Men det är inte så mycket man vet om ”försvinnandet” av tusentals spädbarn under militärregimen. Idag, 52 år efter kuppen, har den första rättegången för stöld och illegala adoptioner under diktaturen inletts i Chile. Det är utan tvekan ett av de mörkaste kapitlen under Pinochets diktatur. Sverige är förknippat med denna historia av illegala adoptioner. Några av dessa brott befläckar Ulf Kristersson.
Kommentar|Alex Fuentes
Det uppskattas att cirka 20 000 spädbarn stals under militärkuppen. Nätverk uppstod som involverade spädbarnsbortföranden och olagligt fabricerade ”adoptioner” utomlands. Det chilenska rättsväsendet offentliggör idag att mer än 2 000 minderåriga skickades till Sverige. Barn skickades också till Tyskland, Italien, Peru, Nederländerna, Frankrike, Spanien, Schweiz, Uruguay och USA. Priserna för kidnappade barn varierade mellan 3 000 och 5 000 dollar i dagens dollar. Bland de som kidnappade spädbarn fanns sjuksköterskor, läkare och socialarbetare. Bortförandena ägde rum under förmodade ”medicinska kontroller”. Många av mödrarna fick aldrig se sina spädbarn; de kidnappades omedelbart efter födseln. Vissa kvinnor ammade sina spädbarn när de togs ur deras armar. En perversitet inom ramarna för den diktatoriska regimens våld. När mödrar bad att få se sina spädbarn fick de veta att de hade dött under förlossningen, och när de insisterade på att se dessa nyföddas kroppar fick de höra att de skulle glömma bort det och att spädbarnen redan hade begravts. En dödsattest utfärdades aldrig, och mödrarna hörde aldrig från sina barn igen.
Barn smugglades ut ur landet genom att placeras under förmyndarskap hos en tredje part, vilket tillät dem att resa och adopteras enligt destinationslandets lagar. Detta gjordes också genom falska dödsattester som lämnades in till folkbokföringsregistret, vilka sedan registrerades av adoptivföräldrarna i ett annat land. Vinstmotivet, en otvetydig last hos det kapitalistiska systemet. Offren var familjer som levde i extrem fattigdom. I staden San Fernando, söder om huvudstaden Santiago, har domstolarna nu fastställt att det under 1980-talet existerade ett nätverk för människohandel bestående av advokater, präster, medlemmar i sociala organisationer och folkhälsovårdstjänstemän. Ledaren var domaren Ivonne Gutiérrez, som för närvarande är bosatt i Israel. De chilenska domstolarna har just beordrat hennes utlämning från Israel i enlighet med den europeiska utlämningskonventionen, som inkluderar staten Israel och som just har trätt i kraft. En annan sak som bidrog till att främja denna avskyvärda praxis var en lag som tillät radering av biologiska familjers ursprung, en situation som förvärrade bristen på information som rådde under diktaturen.
I Chile har således den första rättegången mot denna kriminella hantering inletts. Fem personer har åtalats för att ha varit en del av ett nätverk som i vinstsyfte skilde tusentals småbarn från sina familjer och gav bort dem för adoption till utländska par. Det chilenska fallet har likheter med vad som händer i Spanien, där en utredning också har inletts om händelserna under Francisco Francos fascistiska diktatur. Spädbarn stals också under Francos diktatur för adoption. Hittills hade ingen domare i Chile bevis för att det fanns ett olagligt adoptionsnätverk under diktaturen. I ett unikt rättsligt beslut anklagar Santiagos hovrätt de frihetsberövade för ”kriminellt umgänge, bortförande av barn och bedrägligt uppförande i samband med den olagliga adoptionen av barn från kommunen San Fernando, som gavs till utländska par”.
Allt eftersom åren gick organiserade sig grupper av mödrar via sociala medier för att söka efter sina barn, till exempel i “Hijos y madres del silencio” (Tystnadens barn och mödrar), som på Facebook har drygt tre tusen medlemmar, inklusive barn som söker efter sitt ursprung och mödrar som söker efter sina stulna barn. De som kidnappades vill få reda på vem som deltog i deras illegala adoptionsprocesser och hur det gick till. En av mödrarna, Sara Jineo, har sagt att hon tog sitt fyra dagar gamla barn till Temucos sjukhus 1988: ”De lurade mig (…) de tvingade mig att åka till sjukhuset och sa att de skulle ta ett blodprov på mitt barn”. En annan mamma säger att hon tog emot sitt barn men aldrig såg honom igen: ”Jag letade över hela sjukhuset, och när jag gick därifrån och bad en polis om hjälp tittade han på mig, skrattade och sa att jag var förbittrad”.
Många av barnen som adopterades från Chile till Sverige under 70- och 80-talen togs från sina mödrar utan deras medgivande. Det visar också en granskning som chilenska journalister har gjort i samarbete med SVT. En före detta chef inom den chilenska barnavårdsmyndigheten SENAME hävdar att ett okänt antal av barnen utsattes för människohandel. I samtliga fall är det den svenska föreningen Adoptionscentrum – Sveriges största förmedlare av adoptivbarn – som förmedlade dessa adoptioner. En härva av människohandel där det finns ett mönster, den håller nu på att nystas upp.
Den chilenska dokumentärserien ”Adoptados, la historia que nos falta” (Adopterade, historien vi saknar) har avslöjat fall där barn kidnappades under Pinochets regim. I dokumentären möter en historiker mödrar vars barn togs ifrån dem i södra Chile, avslöjandet av en masskidnappning av barn i Sverige och återföreningen av familjemedlemmar efter 25 år är några av de vittnesmål som avslöjas i dokumentärserien. Svenska Adoptionscentrum är en av organisationerna som pekas ut i TV-serien. Ulf Kristersson var ordförande för Adoptionscentrum mellan 2003 och 2005. Barn adopterades till Sverige under olagliga omständigheter, trots flera larm om människohandel. År 2021 tillkännagav den svenska regeringen inrättandet av en kommission för att utreda mer än 60 000 illegala adoptioner sedan 1950, inklusive fall under Pinochets diktatur. Adoptionsutredningen är nu klar och har överlämnats till regeringen. I utredningen drar man slutsatsen att internationell adoptionsförmedling inte längre är en hållbar lösning. Det har inneburit oegentligheter; barn har sålts. Denna typ av förmedling måste stoppas, sägs det. ”Kristersson får inte begrava ännu en adoptionsutredning”, säger forskaren Tobias Hübinette och menar att Kristersson tidigare (2003-2005) sett mellan fingrarna på människohandelsbrott. Kristersson svek de stulna barnen och stoppade inte handeln och bröt således mot FN-konventionen om barns rättigheter.
Med tiden har det skett återföreningar mellan mödrarna och de stulna barnen. ”Under tonåren hade jag många frågor om min identitet”, berättar en av de bortförda och tillägger: ”Även om jag älskar och uppskattar mina adoptivföräldrar kände jag mig deprimerad och ensam.” År 1997 reste han till Chile med sina adoptivföräldrar och träffade sin biologiska mamma. ”Jag hade många frågor till henne, och det var väldigt frustrerande eftersom vi inte kunde förstå varandra eftersom jag talade holländska när jag växte upp”. Amerikaner, holländare, svenskar, fransmän och schweizare har välkomnats av sina biologiska mödrar tack vare den icke-statliga organisationen Connecting Roots insatser. Adopterade, biologiska mödrar och offergrupper fortsätter att söka efter sanningen om barnstölder och människohandeln som inträffade i Chile under militärregimen. Mödrarna fick veta att deras barn hade dött. Idag återföds de.