En stor nyhet denna vecka har varit hur den omdebatterade brottsprovocerande sajten Dumpens ansvariga utgivare Sara Nilsson har dömts att betala skadestånd till en man för grovt förtal – och hur Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson entydigt ställt sig på Dumpens sida, och erbjudit sig att betala både skadeståndet och rättegångskostnaderna.
Internationalen har fått in två texter, av Gay Glans och Bodil Carlsson, som diskuterar hur det som hänt kan tolkas, från två olika perspektiv.
Har Sverigedemokraterna tagit över nu?
Kommentar|Gay Glans, författare till boken "Jag rörde henne inte"
om hans tidigare arbete som familjebehandlare av unga sexualförbrytare och deras familjer.
Uppmärksamheten har varit massiv. Den har trängt sig förbi nästan alla andra nyheter – till och med det norska kungahusets skandaler.
”Jag betalar Sara Nilssons böter och rättegångskostnader. Det är en rättsskandal”, säger Jimmie Åkesson, apropå domen mot Dumpens Sara Nilsson för grovt förtal. Reaktionerna på sociala medier till stöd för Dumpen och Jimmie växer för var minut.
Inom vänstern vet vi vad SD är kapabla till. Vad ytterhögern historiskt och i nutid är beredd att göra mot minoriteter, mot HBTQ-personer, och andra utsatta grupper. Idag är Sverigedemokraterna på väg att kapa frågan om mäns sexuella övergrepp mot barn – medan vänstern står handfallen.
Anser vi inom vänstern att det uteslutande är rättssystemets ansvar? Vänstern försvarar – med rätta – civilt motstånd när det gäller klimatet, miljön, exploateringen av Sápmi. Där är vi beredda att överskrida lagen, beredda att likt Greta Thunberg ta vårt straff, för att väcka opinion och tvinga fram förändring. Är Dumpens verksamhet enbart problematisk, eller finns det något vi kan ta fasta på?
Svaren på frågorna har hitintills uteblivit inom vänstern. Det mest iögonfallande hittills är Dagens ETC:s artiklar, där fokus legat på förövarnas situation och rättigheter och inte på de utsatta barnens.
Medan vänstern fortsätter att stå handfallen, skär Sverigedemokraterna guld med kniv i opinionen. Det måste få ett slut. Nästa steg kan bli att de och den övriga extremhögern bildar ”klubbar” (finns förmodligen redan) som förföljer, misshandlar och mördar pedofiler.
Nej, Dumpen sitter inte inne med de färdiga politiska lösningarna. Vänstern måste ta initiativet och fokusera på de långsiktiga åtgärder som kan förebygga och stoppa sexuella övergrepp mot barn. Hittills har vi låtit högern få allt för stort utrymme att definiera både problemet och lösningarna.
Vi måste ha svaren – inte minst med tanke på att SD förmodligen kommer göra kampen mot pedofilin till ett viktigt tema i höstens val.
Hur vet Dumpen att killen som chattar med fejkpedofilmamman inte själv är en fejkidentitet som är ute efter att sätta dit pedofilmammor? Hur vet vi det?
Kommentar|Bodil Carlsson
Utvisningarna av artonåringar väcker sådana reaktioner att SAP:s ledning tar ett steg tillbaka från sin ynkedom. Snabbt försvinner frasen om att beta av integrationsskulden ner i glömskans säck.
Till SD:s lycka döms samtidigt Dumpens ansvariga utgivare för förtal. Ingen tycker om pedofiler. Alla vill att de skall sättas dit. Åkesson tar sin chans: hans parti betalar rättegångskostnader och skadestånd. Rättfärdighet på de oskyldigas sida väcker gillande.
Har ni varit inne på Dumpens hemsida? Återgivna chattar. Foton. Namn. Arbetsplats. En man som säger till Dumpens fejkade pedofilmamma – en kvinna som lämnar ut sitt barn till vuxna män – att han har försökt tränga in i en liten tjej, men det var svårt. Det var för trångt.
Avsmak och ursinne blandas, när man läser. Just därför kan det vara bra att ta ett steg tillbaka från känslorna. Ja, de där människorna finns och de måste stoppas – men hur gör man det?
Hur vet Dumpen att fotot på mannen som säger att han jobbade på en hamburgerbar verkligen föreställer den man som letar efter nya småtjejer att penetrera och inte hans brorsa som faktiskt jobbade där? Hur vet Dumpen att fotot och konversationen inte kommer från någon som är ute efter att sätta dit sin granne? Hur vet Dumpen att killen som chattar med fejkpedofilmamman inte själv är en fejkidentitet som är ute efter att sätta dit pedofilmammor?
Hur vet vi det?
Jag tror inte att vi kan veta det. Just därför finns rättsväsendet. För att vi, vi vanliga människor, inte i berättigat ursinne skall hetsas att gå till angrepp mot andra och riskera att efteråt upptäcka att det var fel person vi gav oss på. Eller att det visserligen var rätt person, men slutresultatet var att personen dog. Det är inte ett ansvar som vi skall bära.
Låt mig ge ett exempel som handlar om en annan sorts övergrepp: jag har ändrat om lite, så att ingen skall gå att identifiera, men det är så här. Via en bekants bekant på annan ort har jag kännedom om en kvinna, som nu för andra gången tagit sina barn och flytt hemmet. Arbetskamrater har i omklädningsrummet sett kvinnan med märken på halsen som efter ett stryptag. Dotterns skolkamrater har sett flickan försöka dölja blåmärken på armarna. På den lilla ort där familjen bor uppfattas mannen som en lättretad spelmissbrukare. Mycket sannolikt handlar detta om en våldsbenägen man som slår fru och barn. Vad göra? Kvinnan är både rädd och ekonomiskt beroende. Dottern tiger som muren.
Min bekants bekant har fortfarande sporadisk kontakt med ett MC-gäng som han kände som ung. Är det inte en utmärkt idé att prata lite med två av de stora gossarna i läderjackor? De gillar inte kvinnomisshandlare. De vill gärna se rättfärdiga ut. Tänk om de knackade på dörren till lägenheten där spelmissbrukaren nu bor ensam och med ett vänligt leende bad att få hälsa från frun och sedan bara vände och gick?
Det är helt lagligt att göra så och misshandlande män brukar backa, när de själva riskerar konsekvenser.
Så varför inte? Två skäl. För det första vet varken vi eller MC-killarna vem som ger sig på kvinnan och barnet. Tänk om det finns en psykiskt sjuk syster till mannen och det är hon, inte han, som orsakar blåmärken? Inte sannolikt – men inte omöjligt. Sådant har hänt förr. Mera sannolikt och enligt bekants bekant faktiskt troligt är att de två MC-biffarna, om mannen mötte dem i dörren och började käfta emot, skulle slå honom sönder och samman. Då har vi, både rättsligt och moraliskt, gjort oss skyldiga till till anstiftan till grov misshandel eller rentav dråp. För att nu inte nämna möjligheten att den misshandlande mannen repar sig, skaffar löständer; bygger upp sitt ursinne, letar rätt på kvinnan och straffar henne på det sätt han anser att hon förtjänar. Då bär vi ansvaret. Inte juridiskt, men moraliskt, för hennes död.
Vi civila är inte byggda för att ta det ansvaret. Det är därför det finns ett rättsväsende.
Så vad gör man? Min bekants bekant kontaktar skola och socialtjänst. Min enkla del är att försöka se till att kvinnan via omvägar får veta att hon och dottern kan bo hos mig. Vad kan vi annars göra?
Lagen är till för att skydda den som inget annat skydd har. Vi kan agera för att lagen och dess tillämpning ändras, så att den gör det.
Vi kan agera för att polisen skall få resurser. Det blir bättre om de bygger upp pedofiljagande fejkkonton än om vi gör det.
Vi kan akta oss för rättfärdighetens lockelse. Risken finns att någon annan än övergreppens offer drar nytta av den.
Läs även Gay Glans tidigare inlägg och repliken från Internationalens Patrik Olofsson:
Kampen mot pedofili håller på att kapas av extremhögern – Internationalen
Visst ska Dumpen granskas – det bör även journalistiken kring Dumpen – Internationalen