Det blev vänsterseger i det irländska presidentvalet.
Catherine Conolly ställde upp som politiskt oberoende men var i många år medlem i Labour och stöddes av inte bara en rad vänsterpartier utan även av kulturarbetare, bland dem hip hop-bandet Knee Cap, känd bland annat för rättframt stöd till palestinierna.
Kommentar|Peter Widén
Presidentval har hållits i den irländska republiken. Valet skedde mot bakgrund av allvarliga och delvis våldsamma demonstrationer mot immigrationen. Irland har ju traditionellt varit ett utvandrarland. Idag har man som majoriteten av de europeiska länderna blivit ett land dit folk invandrar. Invandringsfientlighet har tidigare inte haft någon grogrund. Och den nationalism som präglat landet har inte varit av den högerextrema främlingsfientliga sorten utan tvärtom en antiimperialistisk nationalism riktad mot kolonialmakten Storbritannien. En nationalism i solidaritet med andra förtryckta folk. Den reaktionära högernationalismen har naturligtvis också existerat, men då i skepnad av de lojalistiska probrittiska organisationerna i den av Storbritannien ockuperade delen av norra Irland.
I Nordirland har fientliga demonstrationer mot immigranter burits upp av dessa lojalistiska strömningar. Men det som tragiskt nog nu har hänt är att denna främlingsfientlighet spridits till Republiken Irland. Vi kan alltså se att den högerextremistiska främlingsfientlighet som växer i Europa också infekterat Irland. Det visar sej alltså att inte heller Irland är vaccinerat mot främlingsfientlighet. Detta trots landets historia av utvandring och kamp mot kolonialismen.
Men precis som i många länder blåser inte vinden enbart åt ett håll. Ett uttryck för att också en vänstervind existerar har varit de stora solidaritetsmanifestationerna för det palestinska folket. Opinionen har också pressat politikerna och ett resultat är att Israel brutit de diplomatiska förbindelserna med Irland. Ett annat resultat är naturligtvis Catherine Connollys seger i fredagens presidentval,
Presidentvalen på Irland brukar se ett flertal kandidater även från mindre partier. Så icke detta år. Irland har i hundra år dominerats av två borgerliga partier med rötter i inbördeskriget – Fianna Fail och Fine Gael. Fianna Fail är oftast lite mer vänster och republikanskt. Fine Gael som har haft sin bas bland mer välbeställda bönder och handelsmän brukar ibland jämföras med kontinentens kristdemokratiska partier. De senaste åren decennierna har det numera nedlagda IRA:s politiska gren Sinn Fein seglat upp som en jämbördig konkurrent.
I fredagens val fanns i realiteten bara två kandidater: Fine Gaels kandidat Heather Humphreys och den oberoende kandidaten Catherine Conolly. I de flesta val brukar en rad kandidater även från mindre partier ställa upp. I årets val hade vänsterpartierna stora som små, slutit upp bakom Connolly. Hon fick stöd från Sinn Féin, Labour, Socialdemokraterna, People Before Profit, 100% Redress, Solidarity och de Gröna.
Fianna Fails kandidat Jim Gavin hade hoppat av valet då en16 år gammal ekonomisk tvist ställde honom i dålig dager. Men på Irland står alla kandidater på en gemensam valsedel vilket ledde till att över 7 procent röstade på honom trots att de visste att han inte var valbar. Vilket speglar den hårda partilojalitet som finns hos många irländare.
Det reella valet stod alltså mellan två kvinnor. Catherine Conolly hade i många år varit medlem i Labour men en intern tvist hade 2006 fått henne att lämna partiet och att verka politiskt som oberoende. Hon stöddes av inte bara en rad vänsterpartier utan även av kulturarbetare, bland dem hip hop-bandet Knee Cap, känd bland annat för rättframt stöd till palestinierna.
Conolly propagerar för jämlikhet och värnar om Irlands neutralitet. Hon kritiserar EU:s militarism och rustningspolitik och anklagar USA och Storbritannien för att möjliggöra folkmordet i Gaza.
Heather Humphreys manade irländarna att genom att rösta på henne visa att Irland inte är ett ”yttersta vänstern-land”. Fine Gael brukar ju ses som stående nära de europeiska kristdemokraterna men till Humphreys heder kan sägas att hon inte är någon Ebba Bush utan klart tagit avstånd från antiimmigrant- demonstrationerna. Vilket naturligtvis Connolly också gjort.
Connolly menar att många som deltagit i demonstrationerna har burit på en frustration över sociala brister men att de riktade sin vrede åt helt fel håll. Istället borde den riktas mot miljardärerna och det ekonomiska systemet.
Heather Humphrey tillhör den protestantiska minoriteten på Irland. Närmare bestämt den presbyterianska grenen, den riktning ur vilken de mest fanatiska lojalisterna rekryteras. Denna riktning dominerar i Nordirland. Heather Humphrey kommer från Monaghan som gränsar till Nordirland men som är ett county i republiken.
Presidentämbetet har på Irland haft en mer ceremoniell roll. Men de tre senaste presidenterna, Mary Robinson, Mary McAleese och Michael Higgins har tänjt på gränsen och tagit ett ökat antal initiativ.
Valdeltagandet nådde nära 46 procent. Av dessa fick Catherine Connolly strax över 63 procent och Heather Humphrey nära 30 procent.
I en värld allt mer präglad av högerextremism, militarism och imperialistisk offensiv är det irländska valresultatet ett ljus i mörkret. Nu ser vi fram emot en framgång i New Yorks borgmästarval och håller tummarna för den unge demokratiska socialisten Zohran Mamdami!