De krissignaler som nu sänds ut från Stegra liknar det vi hörde från Northvolt förra sommaren. Projekten är för stora och finansieringen bristfällig. Att tro att den gröna omställningen ska ordnas av riskkapitalister är och förblir en illusion. ”Grön” och ”kapitalism” är två ord som inte går bra ihop.
Kommentar|Patrik Olofsson
När Stegra lanserades i Boden tillsammans med Stefan Löfvén hösten 2021 var förhoppningarna stora. Bolaget, som då hette H2 Green Steel, leddes av Harald Mix; en riskkapitalist som även var inblandad i Northvolt i Skellefteå.
Precis som Northvolt har Stegra lockat till sig stora mängder kapital från pensionsfonder och EU, stat och kommun. Vill man vara elak kan man nästa säga att deras affärsidé kokar ned till att få in offentliga medel. Precis som med Northvolt verkar inte fokus vara att producera något; varken batterier eller stål.
Alla andras pengar
Vad har då Stegra lyckas kamma hem för pengar från vår gemensamma kassa? Jo, bland annat det här:
- 2:a AP-fonden, som förvaltar våra pensionspengar, har gått in med 742 miljoner kronor.
- 4:e AP-fonden, som ska fungera som buffert och lindra för stora svängningar i pensionssystemet, har gått in med 612 miljoner kronor.
- AMF, som ägs av LO och Svenskt Näringsliv och ska förvalta LO-medlemmarnas tjänstepension, har gått in med hela 1,95 miljarder kronor. Stegra borde ju ses som ett högriskprojekt och att man ska vara försiktig med medlemmarnas pensionspengar. Men i och med att Stefan Löfvén gav tummen upp till Stegra när det lanserades 2021 så tappade man förmågan till kritiskt tänkande i LO-ledningen. Det ska nämnas i sammanhanget att AMF redan förlorat 2 miljarder i Northvolt och förlorar man pengarna i Stegra så har LO slängt pensionspengar i sjön motsvarande 3 000 kronor per medlem.
- Från EU har bolaget lyckats få ut 1,2 miljarder kronor och är lovade 1,8 miljarder till.
- Från svenska energimyndigheten, som har till uppgift att långsiktigt säkra Sveriges energiförbrukning, har man hystat in ytterligare 1,2 miljarder kroner.
- Boden kommun har stått för markköp och infrastruktur och har jobba upp en kommunal skuld på 1,5-1,6 miljarder kronor, och frågan är om man får tillbaka något av detta, Den kommunala mark som kommunen överfört till Stegra kommer ju inte tillbaka vid en konkurs. Det kommer vara en tillgång i bolaget som en framtida konkursförvaltare kan sälja av för att täcka de skulder som har högst prioritet, t ex skatteskulder.
- Även i Luleå har man lagt ner pengar på att anpassa Luleå hamn. Planerna för nya Luleå hamn gäller nya kajer, terminalområden, allvädersterminaler, nytt järnvägsnät med mera, och har bedömts kosta ungefär 7–10 miljarder kronor. Kommunen har gått in med borgen på 4,5 miljarder för hamnbolaget, Luleå Hamn AB, som ska stå för tillbyggnaden. Hur mycket pengar som redan runnit ut vet man inte riktigt.
- Danska pensionsfonder har gått in med 3,5 miljarder kronor.
Det är så här den nya ”riskkapitalismen” ser ut. Det går jättebra att köra på, ända tills man gjort slut på andra människors pengar. Den ”risk” som tas i detta ”riskkapitalprojekt” är EU, staten, två norrlandskommuner och svenska och danska arbetares pensionspengar.
”Mer Xi Jinping”
På tidningen Arbetet (gamla LO-tidningen) ropar man efter att vi ”behöver mer Xi Jinping och mindre Harald Mix”. Vi ska nog akta oss för att önska oss en kinesisk kommunistchef i Sverige. Den som ska kunna axla det epitetet är ju Arbetets värld Magdalena Andersson. Ja, jo… det finns väl tillräckligt med auktoritära drag i socialdemokratin för att det skulle funka, men det är nog inte den vägen vi ska gå.
Harald Mix – riskkapitalisten och arkitekten bakom Stegra och Northvolt – behöver vi givetvis inte. Bortsett från olika bolag med riskkapitalupplägg, så driver han ett vandrarhem om 12 rum på Östermalm i Stockholm sedan 2012. Det är egentligen hans enda praktiska erfarenhet att driva en verksamhet. Han borde kanske hålla sig till det.
Men jag förstår poängen från LO-borgen; den gröna omställningen måste göras och staten måste sitta i förarsätet. Men det kan vi göra utan Xi Jinping. Vi kan göra som vi gjorde förr inför stora omställningar; när Sverige skulle bindas samman med järnväg så bildades SJ, när Sverige skulle elektrifieras bildades Statens Vattenfallsverk (idag Vattenfall) och när Sverige skulle ha ett vägnät och farbara vatten med slussar, hamnar m m gick uppgiften till Kungliga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Och listan kan göras lång.
Statlig planering och styrning är ju ett hatobjekt för nyliberaler. Men det har funnits vid varje större omställning i historien. Den gröna omställningen behöver inte ”grön kapitalism” – den behöver statlig planering och styrning; så som vi alltid har gjort.
Mer på temat ”grön kapitalism”: