Imperialismen är den främsta motsättningen i vår samtida värld. Vår främsta uppgift som antiimperialistiska internationalister, som lever i en tid av växande fascism, är att konfrontera imperialismen och dess folkmordsliknande härjningar i Västasien och världen i stort.
Det skriver Mohammad Haydar och Tesfaye Woubshet i en slutreplik.
Opinion| Mohammad Haydar: Magister i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och medlem i Antiimperialistisk aktion Stockholm
Tesfaye Woubshet Ayele: Doktorand i engelsk litteratur vid Stockholms universitet och medlem i Antiimperialistisk aktion Stockholm
Detta innebär att försvara Iran och motståndsaxeln (Axis of Resistance) från Palestina till Libanon, Jemen och Irak i deras försök att stoppa imperialismens angrepp i deras region. Iran är USA:s och Israels främsta mål, inte på grund av dess förtryck av arbetare, kvinnor eller minoriteter. De är bara förevändningar som imperialismen använder för att legitimera sin aggression. Iran är USAs och Israels främsta mål på grund av sina emancipatoriska egenskaper, sitt motstånd mot imperialistisk dominans och stöld av resurser. Irans nationella kontroll över sina egna resurser och dess viktiga stöd till motståndsaxeln och den palestinska befrielsekampen är skälen till att landet befinner sig i imperialismens sikte. Iran och Jemen är de enda stater som är villiga och kapabla att konfrontera Israel militärt, det förra mer effektivt än det senare.
Så kallade antiimperialistiska internationalister i väst som fördömer alla sidor i denna kamp glömmer att deras skenheliga ord inte kommer att befria någon. Enbart ord försvarar inte ett lands suveränitet inför imperialistisk aggression. Enbart ord försvarar inte internationell rätt och rättvisa. Enbart ord stoppar inte ett folks utrotning, det om något måste vi ha lärt oss från folkmordet i Gaza. Ord som fördömer alla sidor kan få oss som individer att känna oss moraliskt överlägsna. Men de är bara tecken på självbelåtenhet och feghet om vi vägrar att solidarisera oss med de politiska krafter på plats som konkret motstår imperialismen och folkmordet och försöker förändra den internationella maktbalansen mot USA:s och Israels imperialism, som är de största hoten mot demokrati, fred och internationell rättvisa i världen idag.
Oavsett vilken kritik vi framför, bör vi som utländska internationalister överlåta de slutgiltiga besluten om interna politiska frågor och sociala förändringar till folket i de berörda länderna. Vi bör inte bidra till att kränka ett annat lands suveränitet genom att uppmana till att dess regering störtas, samtidigt som en armada av amerikanska krigsfartyg står redo att bomba och invadera landet. Det är särskilt oroande att se vänsterpartier som Vänsterpartiet, tillsammans med alla andra partier i riksdagen, besluta att göra så i fallet Iran, och därmed skapa samtycke till – eller åtminstone demoralisera oppositionen mot – ett krig mot Iran och dess folk.
Som vi skrev i den första artikeln översvämmades medierna av propaganda om Saddam Husseins brutalitet före kriget mot Irak och om Gaddafis brutalitet före kriget mot Libyen. Vilket av dessa folk befriades? Hur många gånger ska vänstern falla för samma imperialistiska bedrägerier? Detta är precis vad som hänt med Vänsterpartiet, som nu öppet propagerar för den iranska regeringens fall medan en amerikansk armada står redo att bomba och invadera Iran, vilket, utöver förlusten av suveränitet, sannolikt skulle resultera i regional instabilitet, inbördeskrig, en gigantisk flyktingkris och en massiv dödssiffra.
Att konfrontera imperialismen är inte alltid bekvämt, särskilt för ”vänstern” i Väst som helst vill tvätta händerna från världens smuts. Att konfrontera imperialismen är dock en fråga om nödvändighet och överlevnad för jordens fördömda och nationerna i Globala Syd.
När denna artikel skrivs och strax innan den skickas in har USA och Israel gemensamt bombat Iran och till och med träffat en skola. Tiden för skenhelig tvetydighet är förbi. Nu är det dags att bestämt försvara Iran och motståndsaxeln och kräva imperialismens och sionismens fall.
Här är den tidigare artikeln av Mohammad Haydar och Tesfaye Ayele, med
Replik av Alex Fuentes, Internationalen:
Iran – EU hycklar återigen och vänstern faller för det – Internationalen