Under 2024 ökade halterna av koldioxid i atmosfären snabbare än något tidigare år, visar statistik från FN:s meteorologiska världsorganisation WMO. Samtidigt varnar en ny rapport för att flera ekosystem börjar närma sig kritiska brytpunkter till följd av den globala uppvärmningen, med effekter som kan bidra till en ond cirkel av allt högre temperaturer.
Miljö|Göran Eklöf
Rapporten från WMO, som presenterades i förra veckan, visar att koldioxidnivåerna i atmosfären ökat mer mellan 2023 och 2024 än vad som någonsin tidigare har uppmätts. Tillväxttakten på 2010-talet – 2,4 ppm (miljondelar) per år – var tre gånger högre än på 1960-talet. Under 2024 var ökningen hela 3,5 ppm.
Problemet är inte bara att de globala utsläppen av växthusgaser från fossila bränslen under 2024 fortsatte att öka, om än något mindre än under 2023. Det skulle, med kraftfulla åtgärder, gå att vända inom loppet av några år.
Värre är är att skogarnas, markernas och havens förmåga att fånga upp koldioxid ur atmosfären minskar i takt med det allt varmare klimatet. Och klimatet kommer att fortsätta värmas upp under decennier även i de mest optimistiska scenarierna.
Haven har hittills absorberat en fjärdedel av de mänskliga utsläppen, och hela 90 procent av den värme som orsakats av växthuseffekten. Men ökande temperaturer leder till en minskad förmåga hos vattnet att ta upp koldioxid.
Koldioxid tas också upp av levande vegetation i skogar, gräsmarker och andra ekosystem på land, där en del lagras långsiktigt i så kallade kolsänkor i jorden och i stående skogar. Historiskt sett har dessa kolsänkor absorberat omkring en tredjedel av de mänskliga utsläppen. Men under 2023 var nettoupptaget i sänkorna bara drygt 3 procent av utsläppen, och preliminära siffror för 2024 visar att upptaget närmade sig noll. Torka, skogsbränder och minskad fotosyntes på grund av värmen ligger bakom den drastiska minskningen.
Ekosystem riskerar kollaps
Samtidigt varnar forskare för att vi nu kan ha nått en första ekologisk brytpunkt, dvs att förutsättningarna för en typ av ekosystem har förvärrats till den grad att utvecklingen blir oåterkallelig. Det gäller korallreven i världshaven, där mer än 80 procent av reven är påverkade av blekning till följd av för höga vattentemperaturer. Blekning beror på att de alger som lever i symbios med koralldjuren och förser dem med näring dör, vilket på sikt också dödar koralldjuren.
Brytpunkten för korallreven bedöms ligga kring en temperaturhöjning på ca 1,2 grader (över förindustriell tid). Idag ligger ökningen kring 1,4 grader.
– Om vi inte når tillbaka till en global medeltemperatur på 1,2 grader så fort som möjligt, så kommer vi inte ha kvar varmvattenrev i någon meningsfull skala, skriver författarna till Global Tipping Points Report 2025, som publicerades tidigare i oktober.
Rapporten varnar för att läget för flera ekosystem också kan närma sig en kritisk gräns. För Amazonas har brytpunkten för där delar av regnskogen omvandlas till savann uppskattats ligga mellan 2 och 6 graders temperaturökning, men de beräkningarna tar endast hänsyn till klimatförändringar. Räknar man även in skogsavverkningen så kan brytpunkten ligga så lågt som vid 1,5 grader, det vill säga nästan där vi står idag.
Även i Norden märks en markant minskning i skogarnas förmåga att binda kol. I Finland har skogarna sedan några år tillbaka förvandlats från kolsänkor till kolkällor, det vill säga de släpper ut mer koldioxid än de tar upp. I Sverige har utvecklingen ännu inte gått lika långt, men upptaget av kol minskar till följd av minskad tillväxt, ökad dödlighet och alltför stor avverkning. För att nå klimatmålen för den svenska skogen skulle avverkningstrakten behöva minska radikalt, men det finns varken på Tidöregeringens eller industrins karta.
Klimatmötet i Brasilien
De nya rapporterna om de snabbt stigande koldioxidnivåerna och brytpunkterna för kritiska ekosystem kom bara veckor före FN:s nästa klimatmöte, som inleds i Brasilien den 10 november. Rapporterna understryker brådskan av snabba och omfattande åtgärder, men kommer knappast att påverka utfallet av mötet något nämnvärt.
Flertalet länder har inte ens presenterat sina uppdaterade klimathandlingsplaner (NDCs) inför mötet, trots att en förlängd deadline passerades den sista september. I början av denna vecka hade bara 62 länder som representerar en tredjedel av de globala utsläppen lämnat in sina NDCs.
Det EU-möte i september som skulle fastställa unionens mål och planer slutade i oenighet, och diskussionerna ska återupptas på nästa veckas ministerråd. Bland andra Tyskland, Frankrike och Polen menar att de föreslagna målen är för tuffa, åtminstone utan kraftigt ökat stöd till industrin. Tysklands förbundskansler har nyligen också sagt att EU:s beslut att förbjuda försäljningen av nya fossildrivna bilar efter 2035 bör rivas upp.
Och det behöver väl knappt påpekas att Tidöregeringen inte direkt trycker på för några skärpta krav – man accepterar kommissionens förslag, men med förbehållet att det måste vara tillåtet att nå delar av målen genom att finansiera klimatåtgärder i andra länder. Aftonbladets genomgång nyligen om ett sådant svenskt projekt i Ghana visar tydligt hur tvivelaktiga sådana projekt är.
Snarare än för tuffa så är EU:s (och alla andras) mål otillräckliga. Vad som krävs för att vända utvecklingen är en genomgripande förändring av hur hela världsekonomin är organiserad.
Och det handlar inte bara om att minska klimatutsläppen, utan också om att begränsa de uttag av material och råvaror som utarmar och förgiftar naturen och hotar att sätta hela ekosystem ur spel.
För att börja på en mycket lång lista innebär det: att kraftigt begränsa materialflöden och energianvändning för produktionen av varor som inte svarar mot några vettiga mänskliga behov; att ersätta en mycket stor andel av privatbilismen med tillgänglig och pålitlig kollektivtrafik; att minska mängden varor som transporteras kors och tvärs över jorden (nästan hälften av alla sjötransporter utgörs av fossila bränslen!); att ställa om från ett energi- och kemiintensivt jordbruk som utarmar jordarna och den biologiska mångfalden till metoder som på sikt kan återställa jordarnas bördighet och kolförråd…
Såna beslut fattas inte på något klimatmöte – för sådant krävs en massiv och långvarig mobilisering och kamp. De är heller inte särskilt förenliga med en kapitalistisk marknadsekonomi. Men alla vi klimatengagerade kan förstås inte vänta på någon revolution. Däremot måste vi kunna lyfta blicken och beskriva vad som krävs, samtidigt som vi driver på för de förändringar som är möjliga utifrån var vi står och vad vi kan påverka.
Läs också Internationalens ledare om de döende korallreven: