▶ Fortsatt skattesänkardogmatism
▶ Kommunala höjningar bestraffas
▶ Medan sänkningar belönas
Ledare|Vecka 10
Skattebroms och premie för skattesänkning. I dagarna tog civilminister Erik Slottner, KD, emot Tidöregeringens beställda utredning om lägre skatter i kommunsektorn. Kommuner och regioner som höjer skatten ska straffas med årliga avgifter under tre år medan de som sänker kommunalskatten får ett årligt statsbidrag under tre år. Se Kommuner som höjer skatten får straffskatt – Internationalen
Syftet, enligt regeringen, är att minska de stora regionala och kommunala skillnaderna i den lokala beskattningen men också att allmänt minska skattetrycket och ”effektivisera” kommunsektorn.
I verkligheten har den offentliga välfärden pressats av ”effektiviseringar” i årtionden. Om vi går så långt tillbaka som till 1980 då den stora omläggningen till nyliberal ekonomisk politik tog sin början har den offentliga sektorn gått miste om astronomiska 1 700 miljarder kronor genom decenniernas fortlöpande omfördelningar. Varje kommunpolitiskt aktiv känner också till ”effektiviseringsmåttet” som pressat budgetplaneringen (men som de rödgröna ibland, likt i Stockholm, kanske tillfälligt, lyckats reducera). Och det sker samtidigt som Tidöregeringen skurit ned statsanslagen, bara i fjol med 6,7 miljarder, allt medan personal, fack och brukare larmat om nedskärningar, brister och kriser.
Nyss hyllades personalen inom vård och omsorg för sina hjältemodigt självuppoffrande insatser under pandemin då det rådde brist på allt – från anställda till vårdplatser, engångsartiklar och visir. Nu kommer täta nyheter om BB-personal som tvingas byta ut skonsamma tvättlappar till grövre papper, minskningar av antalet vårdplatser, försämrad personaltäthet och större barngrupper i skola och förskola:
– Skattebromsen kommer försämra möjligheterna att ge invånarna den vård, skola, omsorg och socialtjänst som de har rätt till. Vi vill se att statsbidragen måste vara generella och värdesäkrade – det är då de kan användas där de behövs mest, säger Veronica Magnusson, ordförande för Vision till media.
– Varken stat eller kommun tar idag tillräckligt ansvar för välfärd och utbildning. En skattebroms är helt fel väg och skapar större osäkerhet när det gäller ekonomiska resurser till välfärden, uttalar Anna Olskog, ordförande för Sveriges Lärare.
Skattebromsen och premier för skattesänkningar ligger förstås helt i linje med Moderaternas förslag om stora skattesänkningar för i första hand höginkomsttagare. Men de lanseras också hand i hand med Tidöregeringens förslag om att segregera välfärdssystemen så att invandrare som bott mindre än fem år i Sverige berövas sociala rättigheter som barnbidrag, föräldrapenning, bostadsbidrag och sjukersättning. Förslaget anges ha sin grund i ett försäkringssystems ömsesidighet; den som inte betalat in till systemet kan heller inte ha någonting att hämta ut. Men barnbidrag och bostadsbidrag är rent statligt garanterade rättigheter och de svenska socialförsäkringarna garanteras av staten och gäller alla socialförsäkrade, inklusive asylsökande med tillfälligt uppehållstillstånd.
Syftet med förslaget sägs vara att minska Sveriges attraktivitet för flyktingar men i verkligheten också att segregera människor. Som Tony Haddou, riksdagsledamot för V, också understrukit handlar det om en ”murbräcka mot välfärden”. -En murbräcka mot välfärden – Internationalen
De som går miste om sina ekonomiska rättigheter kommer istället att belasta de kommunala försörjningsstöden på bekostnad av andra delar i den kommunala välfärden. På det sättet kan man driva människor mot varandra, stärka opinionen mot flyktingmottagande och tvinga fram ytterligare sociala nedskärningar till förmån för ”privata lösningar”.
Vidden av denna kniptångsmanöver mot både välfärd och flyktingar framgick av Finanspolitiska rådets nyliga utskåpning av regeringens ekonomiska politik med stora skattesänkningar tillsammans med mörkandet av elefanten i rummet, militärutgifterna. De 300 miljarder som nu lånas upp för den väldigaste upprustningen av den svenska krigsmakten sedan andra världskriget, ligger utanför statsbudgetens ramar. Men en bit in i 2030-talet ska de betalas. Genom ”ökad tillväxt”, upprepar med en dåres envishet finansminister Svantesson. Genom nedskärningar av välfärden, menar de mer insiktsfulla – inklusive ledande borgerliga ekonomer (typ professor emeritus Lars Jonung. Professor: Inte värt att låna för att rusta upp eller Lars Calmfors Calmfors: Låt fastighetsskatt finansiera upprustningen).
Tidöregeringens strypgrepp på välfärden hårdnar. För att bryta upp greppet krävs att hela styret sopas bort i höstens val – men i lika hög grad att gräsrötterna, folkrörelserna, välfärdskramarna, flyktingförsvararna och fredsvännerna gör gemensam sak för att bryta inte bara strypgreppet – utan själva den systemlogik som så länge etablerats.
Kanske kan brytningens termer formuleras:
Behov före vinst. Gemensamt före privat. Solidaritet före egoism. Människan före marknaden. Broms för miljardärer, premier för välfärd.