Med stort självförtroende dundrade Vänsterpartiets kongress på andra dagen igenom partiledningens linje att partiet i höstens val inte bara ska fälla Tidöregeringen utan också erövra politisk makt genom att ingå i en kommande regering. Den oro som uttryckts från medlemmar och i motioner mot att partiet lovar att ”inte släppa fram” någon enda regering utan V, blev till en nästan ohörbar viskning. Massiv mobilisering präglade debatten. Så här kan inriktningen sammanfattas.
Kommentar|Håkan Blomqvist
Vänsterpartiet och dess föregångare, har aldrig, genom mer än hundra år, ingått i en regering. Men nu är det dags! Samhällssituationen och hotet från extremhögerns fortsatta förstörelsearbete kräver det, vi står inför ett ödesval.
Partiet ska då inte vara ”dörrmatta” åt andra. Vänsterväljarna ska inte kunna utnyttjas för andras makt. Nej, det räcker inte att vara ”stödparti”, bitter erfarenhet – både från riksdagen och ute i landets kommuner – visar att utan direkt makt fuskas eventuella överenskommelser ofta bort. Och medan några enstaka reformer kanske lyckas pressas fram utifrån, fattar en regering tusentals beslut som påverkar hela samhället.
Det handlar inte om ministerposter, utan om politik. I första hand om att vända den ekonomiska politiken från att gynna ”miljardärerna” och dem som vinstutplundrar välfärden till de ”vanliga människorna”, löntagarna och dagens så många förlorare. Frysta hyror, sänkta matpriser, förbättrad välfärd och investeringar för infrastruktur och klimatomställning ska vända utvecklingen. Om Vänsterpartiet erövrar politisk makt kan en sådan vändning inledas.
Kritiken mot att partiledningens valstrategi är för smalt inriktad på ekonomisk politik medan mängder av andra stora frågar som flyktingpolitik, miljö, demokrati och internationell solidaritet nedprioriteras avisades. Styrelsens debattörer underströk i strid ström att partiets politik i alla dessa frågor, så som de framgår i partiprogram, riksdagsmotioner och daglig praktik alla fortfarande gäller och är lika viktiga. Men inte just som teman i valrörelsen. Här är det den ekonomiska omfördelningen till löntagarna och de breda lagren som ska trummas fram. Genom att erövra den politiska makten kommer allt det andra från vänsterns arsenal att vinna kraft att förändra och drivas på från regeringen.
Ett framträdande exempel var flyktingpolitiken. Den står inte främst i partiets valplattform men de stående ovationerna när riksdagsledamoten Tony Haddou och ordförande Nooshi på scenen omfamnade utvisningshotade tonåringar med löftet att fortsätta kampen för att stoppa högerns omänskliga politik visar var partiet står.
Men är denna makterövring möjlig? Är den inte uttryck för hybris, övermod och illusioner? Och innebär inte poster i en regering att partiet drunknar i kompromisser och eftergifter och likt så många försök i andra länder istället misskrediterar vänstern och närmast utraderar den?
Visst kommer många obekväma kompromisser att krävas, menade styrelsen, medan ombud vittnade om kommunalpolitiska erfarenheter av att styra som hamnade på plus. Kirsti Bergstø, ordförande för norska Socialistisk Venstre, gästade kongressen och berättade om SV:s positiva medverkan i norska regeringar med Arbejderpartiet.
Som tema för den inledda valkampen verkar inriktningen på att erövra regeringsmakt mobiliserande, den saken står klar under partikongressen. ”Du ska ta ledningen och makten”, uttryckte sig V-profilen Jörn Svensson för länge sedan. Kanske var det något av den andan som speglades under de första kongressdagarna – men i en helt annan tid med så annorlunda villkor.
En bredare genomgång av kongressens resultat följer i veckan
Bilden: Nooshi Dadgostar och partiledningen fick stöd på V-kongressen både för att valet ska handla om ekonomi för vanligt folk och kravet att man ska kräva ministerposter för att stödja en S-ledd regering.