Citatet från rumpnissarna i Astrid Lindgrens bok om Ronja rövardotter, dyker genast upp i mitt huvud när jag tittar på vänsterpartiets ledare Nooshi Dagostar i 30 minuter. Dagostar försöker förklara varför hon och Vänsterpartiet ska göra en kompromiss om energipolitiken.
Krönika|Arnold Jeppson, tidigare reporter på Internationalen och representant för Socialistiska Partiet i linje 3.
Hon blir pressad av programledaren Anders Holmberg som vill ha ett svar på frågan om Vänsterpartiet nu är för kärnkraft trots att partiprogrammet säger att partiet är emot.
”Vänsterpartiet avvisar planerna på att bygga ut kärnkraften som en väg ut ur fossilberoendet” står det i partiprogrammet.
Men trots att programledaren pressar Dadgostar så är hon inte tydlig.
Vi kommer att behöva kompromissa, det är hennes budskap.
I praktiken innebär det att Vänsterpartiet kommer att acceptera kärnkraftsutbyggnad i de eventuella regeringsförhandlingarna.
Dadgostar har glömt att folkomröstningen om kärnkraft 1980 gav ett entydigt svar; en majoritet av de röstande var för en avveckling av kärnkraften till 2010.
Vi som var med och kampanjade för linje 3 i folkomröstningen, vet att det är en hård och tuff strid att ta bort kärnkraften.
Så här stod det på linje 3s valsedel i folkomröstningen,
“Jag röstar på förslag nummer 3.
Detta förslag innebär:
NEJ till fortsatt utbyggnad av kärnkraften.
Avveckling av nuvarande sex reaktorer i drift inom högst tio år. En hushållningsplan för minskat oljeberoende genomförs på grundval av
—fortsatt och intensifierad energibesparing
—kraftigt ökad satsning på förnybara energikällor.
Reaktorerna i drift underkastas skärpta säkerhetskrav. Icke laddade reaktorer tas aldrig i drift.”
För kärnkraften är fortfarande radioaktiv, i uranbrytningen, i själva driften i kärnkraftverkan och i slutförvaringen av avfallet.
Så Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet. Kompromissa inte bort kärnkraftsavvecklingen.
Låt avvecklingen av kärnkraften bli en röd linje, lär av Miljöpartiet som klart säger inga mer kärnkraftverk stora som små.