Krönika

Må leprechaunerna ge sig på alla oseriösa arbetsgivare

Under tisdagen har både arbetar- och tjänstemannafack uppmärksammat kollektivavtalen runt om i landet med flygblad och en kampanj för arbetstidsförkortning. Och det finns all anledning.
Våra arbetsvillkor är under attack och det är av största vikt att försvara dem! skriver Andreas Nyman i en krönika.

Pianot i Beirut

Från Irakkriget till folkmordet i Gaza, Libanon och nu Iran löper samma logik: militär dominans för att säkra strategiska resurser och geopolitisk kontroll. Men varje nytt krig skapar också nya sprickor. I regionen. I Europa. Och i den internationella ordning som USA länge dominerat.
Mitt i denna verklighet sitter någon i Beirut och spelar piano, skriver Alex Fuentes.

Gud är död – men inte vi

Det är inte frånvaron av Gud som skapar vad som benämns ”existentiell tomhet” hos många unga, en tomhet som dagens Gudskrigare, från Ebba Busch till Hegseth och Khamenei, utnyttjar. Det är frånvaron av gemensamma lösningar på mänsklighetens väldiga prövningar.

Släpp socialisterna loss – det är valår!

En politiskt deprimerad fredagskväll slog jag på Tage Danielssons gamla kultfilm Släpp fångarne loss – det är vår! från 1975. Hjälp, vad befriande det var. Frida, filmens antagonist, tycker att det inte ska finnas några fängelser och att det är fel väg att gå att spärra in människor.
Tänk att det krävs så lite för att känna sig uppfriskad i dagens debattklimat, där i princip alla spelar på högerns sida och följer högerns retorik, skriver Michaela Larsson.

Kaffeburksjakten och potentialen hos vanligt folk

Första veckan i mars utbröt smått kaos i butikerna. Människor trängdes genom halvöppna dörrar, knuffades och välte inredning. Ingen blir skjuten, ingen barnvagn rullar handlöst nedför trappor, som i den berömda trappscenen i Pansarkryssaren Potemkin. Nej, det här handlar om jakten på en blåblommig kaffeburk.
Tänk om den kraften hos vanligt folk kunde användas till samarbete, skriver Andreas Nyman.

Vänsteriranier organisera er!

En del diasporairanier, de högljudda rojalisterna framför allt, verkar se sig själva som huvudpersonerna. Deras kärlek till hemlandet, accepterar bombandet av detsamma och åtföljs också av ett farligt hat. Mot palestinier och muslimer. Mot detta måste vi alla andra iranier markera och höja våra röster, skriver Roya Hakimnia.

Olof Palme och föraktet i min mormors ögon

Min mormor kom från den fattigaste stugan i byn i Västerbottens inland. En nazianstruken handlare kallade henne lappdjävel och tattarunge. Hennes begynnelse är en saga som jag ska berätta för er någon gång när ni har tid och jag har möjlighet.