Krönika

Mellan 2000 och 2024 fick de rikaste 1 procenten 41 % av all ny rikedom, jämfört med endast 1 % för de nedersta 50 %.
Har vi inga andra fiender än ABF i det läget? undrar Bodil Carlsson, som också konstaterar att den värld vi har framför näsan skulle ha varit en saga för hennes mormor, men räkningen för sagan skulle hon ha förstått bättre än majoriteten av dagens politiker verkar göra: man dumpar inte sin dynga i brunnen.

Att AI kommer att ta våra jobb är numera en vardagsfras, något de flesta hört så många gånger att det förpassats till samma vi-tar-det-sen-låda som klimatkrisen. Hotet känns helt enkelt för avlägset för att riktigt tas på allvar. Det var först när jag berättade för vänner och familj att jag planerade att plugga journalistik, och möttes av varnande ord om branschens olycksbådande framtid som jag insåg att det där avlägsna hotet kanske redan står och väntar i dörröppningen.

Piratflaggor med dödskallar i stråhatt och premiärministerval på sociala medier. Generation Z vet att det finns fler än ett sätt att göra revolution på, och nu får makthavare över hela världen smaka på det.

Nej, lastgammal känner jag mig inte. Visserligen har håret gått från att vara gråmelerat till helt grått. Men ingen har hittills erbjudit mig sin sittplats på bussen. Och huvudet hänger med, även om jag inte alltid hittar de rätta namnen.
Läs Gay Glans krönika om hur han undvek att bli lurad vid däckbytet.

Med jämna mellanrum flyter trender upp till ytan och tar ett järngrepp om en ny generation. Föräldrar tvingas återuppleva sin ungdom när deras barn kommer hem iklädda utsvängda lågmidjade jeans och med bortnoppade ögonbryn. Att trender kommer och går är inget nytt, men att konservatismen skulle göra comeback, nu maskerad som girlpower, var inte på årets bingobricka. 

Varför vill ingen längre föda barn? Det är en brännande het fråga som många ställer sig, inklusive regeringen, som satt igång en hejdundrande utredning för att förstå denna, för dem till synes, oförklarliga trend. Men kanske skulle det räcka med att för en kort stund lämna den bekväma riksdagsstolen och se sig om i världen för att förstå precis varför det inte direkt lockar att sätta ett barn till jorden, skriver Internationalens nya medarbetare Lova Estling.

När FN antog deklarationen om de mänskliga rättigheterna 1948 var det inte bara en reaktion på krigets fasor – utan ett erkännande av varje människas unika existens. Att vi ens existerar med ett Jag är i sig en omständighet som trotsar all sannolikhet. Därför måste det skyddas. Det borde vara en självklarhet för hela mänskligheten – också för barnen i Gaza., skriver Gay Glans.

Ingen AI behövs för att förutsäga att brännskador hos ett barn i Gaza idag medför ökad risk att dö nästa gång bombplanen kommer. Ingen AI kommer att tas fram för att svara på sådana frågor. Det är inte folk i Sudan, Malawi eller Gaza som förväntas betala för individualiserad medicin. Bodil Carlsson har tittat in i nästa generations medicinteknologi: Delphi 2M.