Kommentar

I april samlas aktivister i Malmö för att protestera mot DCA-avtalet – det militäravtal som knyter Sverige närmare USA och öppnar för en permanent amerikansk militär närvaro. Men kampen mot DCA handlar om mer än svensk säkerhetspolitik. Den är en del av den globala antiimperialistiska kampen, skriver Lena Persson i en kommentar.

Europeiska länder har en tendens att bli bekymrade när mänskliga rättigheter bryts. Nu är de lite bekymrade över att den nya israeliska lagen faktiskt har en ”diskriminerande karaktär” och ”riskerar att urholka Israels demokratiska principer”.
Men Israel är inte en demokrati.
Läs Emma Hele Lundström om lagförslaget för utökat dödsstraff, för palestinier.

Rasifierade kandidater i Europa bär en dubbel börda: de måste bevisa sin kompetens i högre grad än vita kandidater och möta större politiskt motstånd. När de väl vinner förklaras deras framgång ofta som ”identitetspolitik”, snarare än som resultat av politiskt förankrat arbete. Segern i Saint-Denis visar att politisk förändring är möjlig. Arbetarklassens och de rasifierade områdenas invånare har en egen röst och förmågan att föra den in i institutionerna. Mångfald försvagar inte en politisk rörelse, den kan göra den vinnande, skriver Alex Fuentes i en kommentar till de franska kommunalvalen.

Hur är det möjligt att ett politiskt parti som grundades 1902 och med rötter i 1800-talets politiska landskap och som levererat fem statsministrar imploderar framför våra ögon?
Läs Kjell Östbergs kommentar.

Massprotester, generalstrejker och växande ilska skakar Argentina. När Javier Milei driver igenom sin brutala åtstramningspolitik svarar arbetarklassen med kamp – samtidigt som 50-årsminnet av militärdiktaturen kastar en skarp varning över utvecklingen.

Sverige kommer att krympa befolkningsmässigt om vi inte föder mer barn. Idag föder varje kvinna 1,4 barn, vilket är 2/3 av vad som behövs för att hålla befolkningsnivån jämn. Annars blir varje generation mindre än den föregående.
Så den regering som gärna utger sig för att ha ”den mest familjevänliga” politiken ”för landets bästa”, håller snarare på att skapa en existentiell kris för Sverige.

Vinter-OS och Paralympics är över – mästerskap som gav stora framgångar för Sveriges vinteridrottare. Men under spelen blev också något annat tydligt: hur idrottens medaljer allt oftare fogas in i en berättelse där nationell stolthet blandas med militära symboler och försvarsretorik. En utveckling som Birger Schlaug har beskrivit som framväxten av en ”krigskultur”.