Kulturen

Via en parlamentsledamot i Chile har Internationalen fått tillgång till ett öppet brev som Colombias president Gustavo Petro skickat till Trump. Nyligen var Petro värd för Bogotakonferensen där bl a Francesca Albanese närvarade tillsammans med representanter från drygt 30 länder. För ett par dagar sedan befann han sig i Chile på ett särskilt mindre toppmöte med presidenterna från Chile, Paraguay, Brasilien och Spanien för att uppmärksamma kampen för demokrati som hotas av extremhögern.
Nu detta brev från Petro, ett poetiskt kampbrev.

 ”I Karl Oves tankevärld går också kommunismens hjärnspöke igen. Det bryter av mot de röster som säger att du inte är älskad, att det inte finns något hopp för dig eller mänskligheten och att du inte kan lita på någon annan än dig själv genom att envist fortsätta viska att det handlande Knausgård talar om inte bara kan utan måste vara kollektivt för att vi en gång ska äga våra liv.” 
Vad ska man omtumlat säga om tråkmånsen Knausgård efter det? undrar Håkan Blomqvist som läst nya spännande Röda Rummet där Johan Örestig Kling går i kamp med Knausgård, i ett nummer som även har med Andreas Malm, Lotte Schack, Carl Göran Ekerwald och mycket mer.

Vill ni växla om till par tragikomiska historier? De är både sanna och illustrativa.
Följ Bodil Carlssons sommarläsning i Internationalen. Den här gången har hon gripit sig an biologen Dave Goulsons Silent Earth: Averting the Insect Apocalypse .
Och fått reda på varför biodlare grälar om varroakvalstret, utom i Australien där de kan tacka dyngbaggarna.

Jewish not Zionist, är titeln på en gripande, förtvivlad men samtidigt starkt manande bok av nya zeeländskan – eller Mahi Tai i Aotearoa, på maoris – Marilyn Garson, som utkom tidigare i år.
Det är nödvändigt med judiskt motstånd mot den politiska riktningen och statsprojektet sionism, för att återerövra en annan judendom och judenhet, skriver hon.
Håkan Blomqvist har läst.

Skandinaver håller inte älgar hemma, men älgflugorna, en klumpig lusart som har vingar när den letar mat, hittar oss ändå. De föredrar visserligen hjortdjurens hud framför vår, men är villiga att provsmaka – vad har de att förlora?
I del fem av Internationalens sommarserie tar Bodil Carlsson upp fler intressanta, men utmanande tankegångar i boken ”Halvjordssocialism”. Var det verkligen så att människor inte blev allvarligt sjuka förrän vi skaffade tamdjur?
Skulle det vara möjligt – och bättre – för vem? – om vi trängde ihop oss på halva jordens yta och lät den andra halvan förvildas?

Som andra generationens invandrare från Grekland uppvuxen i Oskarshamn fick jag av mina föräldrar i mig vikten av att alltid göra rätt för mig. Frihet under ansvar, redan som liten. I min värld var det självklart att jobba hårt. Men ändå skavde något.
När jag plockade upp Oskar Brandts bok ”Överlevnad – för samhället och människorna” landade
orden rakt i magen.

Det kallas för mänsklig exceptionalism, antagandet att det som gäller alla andra arter inte gäller oss. Vi är inte exceptionella på så vis att en begränsad värld kan försörja en ständig tillväxt i antal människor – den kan inte försörja en ständig tillväxt av ekonomin heller och nu är det så, att de där två hänger ihop. Förhoppningsvis är vi snart exceptionella på ett annat sätt: äntligen smarta nog att inse att kvinnor som råder över sina kroppar och sin försörjning sällan föder många barn.
I del 4 av Bodil Carlssons sommarserie tar hon upp den aktuella diskussionen om varför det föds så få barn i Sverige och andra västländer – och är det ett problem?

Sluta förutsätta att vi är smarta nog att ha förstått komplexiteten i geofysiska och biologiska system. Sluta hoppas att teknologins nya skapelser ska leverera snabblösningar på problem som ingen kan överblicka.. och hur förhåller sig marxismen till klimatkatastrofen?
I del 3 av Bodil Carlssons sommarföljetong i Internationalen har hon läst den aktuella ”Halvjordssocialism” av forskarna Drew Pendergrass och Troy Vettese- tillsammans med Harry Martinson och Trotskij.