Kommentar

Hur mycket USA:s uppblåsta vapenlangare än försöker framställa sig som fredmäklare.
Något fredsavtal är det inte.
Ett sådant förutsätter nämligen ett krig. Och det som nu eventuellt upphör är inget krig. Ett krig är en väpnad konflikt mellan två parter, skriver Lars Henriksson.

Gångna helgen fick vi två starkt symboliska bilder om två krig som sliter i den svenska vänstern; i ett skyddsrum under ett hotell i Lviv, Ukraina, satt Jonas Sjöstedt, Hanna Gedin och Nooshi Dadgostar och samtidigt satt Lorena Delgado Vargas, Greta Tunberg och sju andra svenskar gripna i Ketziot-fängelset, som ligger i Negev-öknen i södra Israel.

Över hela världen har människor gått ut på gatorna. Hundratusentals, miljontals: arbetare, studenter, fackföreningar, aktivister. I Latinamerika, i Afrika, i Europa. Generalstrejker, demonstrationer, bojkottaktioner. Folkets moral växer där regeringarnas feghet breder ut sig. Men i Sverige, landet som gärna vill posera som humanitär stormakt, är det dödstyst i Rosenbad. Det enda som hörs är klickandet av fingrar på tangentbord när kommunikatörer slipar bort alla ord som kan störa Tel Aviv eller Washington.

Inför hela världens ögon begår Israel ännu ett brott mot mänskligheten. Beväpnade krigsfartyg har kastat sig över frihetsflottiljen på internationellt vatten, i strid med folkrätten, i strid med varje ansats till mänsklig anständighet. Aktivister från hela världen, bland dem amerikanska krigsveteraner, riskerar sina liv för att bryta blockaden mot Gaza. De bär med sig humanitär hjälp – och möts av granater, hot och militära svärmar. Så agerar en terrorstat som vet att den kan begå övergrepp utan konsekvenser.

Gazaministeriet för hälsa räknar inte bara kulor utan även hunger: fem dödade när de sökte hjälp, fyra döda av undernäring. Sedan den 7 oktober 2023 har antalet palestinier som dött av svält nått 440 — 147 av dem barn — små kroppar tagna av ett långsamt våld.
Detta krig måste upphöra nu, skriver Dror Feiler.

Västregeringarnas stöd för det sionistiska folkmordskriget i Gaza var en del av ”mittens” gradvisa banalisering av extremhögern. Detta föregicks av att de senare antog de förras ståndpunkter om invandring, vilket ledde till att extremhögerns rasism accepterades som en legitim ideologi. Västvärldens stöd för Israels invasion av Gaza, som står i skarp kontrast till samma västliga regeringars ståndpunkt gentemot Rysslands invasion av Ukraina, undergrävde de sista resterna av trovärdighet som de västliga liberala makterna hade när det gäller respekt för internationell rätt och efterlevnad av regelbaserade

Vid en första anblick kan Timbros och Oikos förslag för Tidö 2.0 se ut som ett sammelsurium, och så har det tolkats av många.
Jag tror att det är ett livsfarligt sätt att se på programmet. Tvärtom, det är ett mycket medvetet försök  att skapa en fast och gemensam plattform för en hållbar allians mellan traditionell borgerlighet och xenofobisk högerpopulism med syfte att rädda det kapitalistiska projektet. Och blir det en ny högerregering kommer det att genomföras, skriver Kjell Östberg i en kommentar.