Kommentar

Medan världens medier spekulerar om eventuella förhandlingar mellan USA och Iran, fortsätter Israel sina attacker i regionen. Vapenvilor annonseras och bryts i samma andetag. Samtidigt eskalerar en konflikt som allt tydligare bär prägeln av ett geopolitiskt vansinne – där alliansen mellan Donald Trump och Benjamin Netanyahu framstår som ett hot mot allt och alla, skriver Alex Fuentes i en kommentar.

Vänsterpartiets 46:e kongress uttryckte ett närmast öronbedövande självförtroende och kampvilja inför det förestående valet.
Det centrala för partiledningen – och kongressmajoriteten – var att ”surra Nooshi vid masten” kring kravet på att ingå i en framtida regering och inte ”släppa fram” något annat regeringsalternativ. Frågan är om den oro stillats som funnits och fortfarande finns bland många vänsterpartister för konsekvenser som kan bli följden av den ultimativa linjen. Till exempel ett nyval med ny chans för Jimmy Åkesson, skriver Håkan Blomqvist som var på plats.

Efter snart två månaders anfallskrig mot Iran är det lätt att konstatera att det krig som Netanyahu åtrått i årtionden och nu fått med Donald Trump i, inte bara gått helt fel utan också raserat USA-imperialismens maktställning runt persiska viken.
Det enda verkligt positiva som krisen gett upphov till är den verkliga massrörelse mot Trump-regimen som utvecklats i USA, skriver Göran Kärrman.

Trumpismen är inte bara en personlig stil, den är ett symptom på kapitalismens kris och en ny epok av imperialism, nationalism och nyfascistisk politik.
Läs Alex Fuentes analys.

Partiskatten i Vänsterpartiet är väl förankrad i partiet och något de flesta medlemmar är stolta över. Det är svårt att förstå varför ledningen mitt i en valupptakt vill sänka denna. Lars Henriksson skriver om vikten av att arbetarrörelsens representanter inte tjänar mer än normala löner.

Att Vänsterpartiet uttrycker ett tydligt krav på att ingå i en regering om det blir en rödgrön valseger i hösten val är givetvis helt rimligt. Ändå har denna rimliga ambition i ”regeringsfrågan” fått en stor uppmärksamhet inför den stundande kongressen. Anledningen är förstås att Partistyrelsen kryddat valplattformen med ett ultimatum i regeringsfrågan. Tre av valplattformens ca 1600 ord står i centrum: ..eller släppa fram…
Läs Jan-Olov Carlssons kommentar.

Den viktigaste frågan Vänsterpartiet går till val på 2026 och det hårdaste kravet i partiets valmanifest är den rödaste av röda linjer: ” Vänsterpartiet är redo för att ta politiskt ansvar i regeringsställning. Om våra röster behövs för att bilda regering så ska vi också ingå i den. Det betyder att vi inte kommer att stödja eller släppa fram en regering som vi inte ingår i.”
Svagheten i att gå till val på kravet att ingå i en regering är att det är ett opolitiskt krav och att det kan komma från vilket parti som helst.
Läs Patrik Olofssons kommentar.

Vänsterpartiets kongress närmar sig i en extrem tid. Klimatkris på väg in i katastrof, krig, folkmord och snabbt växande klyftor, högerextremism och ren neofascism i regering efter regering världen runt. Människans överlevnadsfrågor tornar upp sig.

Hur stor är betydelsen av att Victor Orbahn  och hans parti FIDESZ besegrats i det ungerska valet och att han ersätts av Peter Magyar och partiet TISZA? Ur vissa aspekter är det en betydelsefull förändring för Ungern och Europa. Ur andra aspekter kan förändringen ses som ganska så marginell.
Läs Peter Widéns kommentar.