Kommentar

Efter den attack som genomfördes av USA:s specialstyrkor (Delta Force) mot Venezuela kommenterade Donald Trump att det för honom varit som att se ett tv-program. Operation Absolute Resolve hade, enligt Trump, varit en enkel promenad. Men verkligheten såg annorlunda ut. Under nattens överraskningsanfall – medan Venezuelas befolkning sov och över hundra flygplan och helikoptrar bombade och besköt mål som i ett regelrätt krig – utbröt en våldsam eldstrid på platsen där president Nicolás Maduro befann sig.

Att världens mäktigaste militärmakt tar sig rätten att gripa en sittande president i ett annat land är inte ett uttryck för demokratiskt ansvarstagande, utan en grov imperialistisk handling. Svaret lät inte vänta på sig. I Caracas samlades enligt Anadolu Agency, Reuters, TeleSUR, Xinhua och Al Jazeera tiotusentals människor i den så kallade Gran Marcha por Venezuela. Parollerna var tydliga: ”Sovereignty is not negotiable”, ”We want him back” och ”Hands off Venezuela”. Det är slående att protesternas språk inte i första hand kretsade kring Maduro som person, utan kring nationell och regional självbestämmanderätt, skriver Alex Fuentes.

Bit för bit faller pusselbitarna på plats och de US-amerikanska målsättningarna bakom bombningen av Venezuela och kidnappningen av president Maduro klarnar.Olja visade sej vara en tung del i förklaringen till USA-regimens agerande. Drogsmugglingen verkar vara en skenorsak. USA har uppenbarligen en vilja att i kolonial stil styra Venezuela, skriver Peter Widén. Kommentar|Peter Widén Kommer inte … Läs mer

Natten till lördagen den 3 januari skakades Caracas av kraftiga explosioner och överflygningar av militärflyg och helikoptrar. Enligt Reuters och andra medier rör det sig om amerikanska attacker inne i Venezuela – riktade mot platser i huvudstaden och i delstaterna Miranda, Aragua och La Guaira. Venezuelas regering beskriver angreppet som en “allvarlig militär aggression”, har utlyst undantagstillstånd och beordrat mobilisering.

Det sägs ibland att ordet kan vara starkare än en missil. Men vad händer när ordet inte används för att upplysa, övertyga eller ens vilseleda på traditionellt vis, utan när det laddas med mytoman narcissism, systematisk inkongruens och ett öppet förakt för verkligheten?
Alex Fuentes skriver om faran med ett överdrivet fokus på att Trump har blivit galen.

På natten mellan juldagen och Annandag jul nås vi av nyheten att Trumpregimen har låtit sina bomber falla över ytterligare ett land: Nigeria.
Donald Trump har sedan en tid tillbaka hotat med bombningar. Hans skäl har mycket litet med verklighet och sanning att göra, skriver Peter Widén.

Vad är ett land värt om inte dess arbetare kan leva på sina löner? Frågan är retorisk, men den borde stå i centrum för varje diskussion om Sveriges ekonomiska utveckling. För samtidigt som Tidöregeringen talar varmt om BNP-siffror och ”positiv” trend”, fortsätter en växande del av den arbetande befolkningen att kämpa för att ta sig igenom månaden. Det är här verkligheten krockar med makroekonomins abstraktioner.

Sverige har begåvats med ännu en högerorienterad mediaplattform. Youtubern Henrik Jönsson ska flytta ut till det mer allmänna flödet på internet med sajten ”100%”. Han har knutit till sig kapitalstarka mecenater i form av paret Bergström, som äger Engelska Skolan, och som gått in med miljonbelopp. Men att redovisa alla som gått in med pengar, uppskattningsvis 20-25 miljoner kronor, vägrar Jönsson göra.
Läs Patrik Olofssons kommentar.

Genom att militärt blockera landet till lands, till sjöss och i luften erkänner USA i praktiken att man har utfärdat en krigsförklaring mot Venezuela. Även demokratiska politiker i USA har slagit fast att blockaden utgör en ”krigshandling” som kongressen aldrig godkänt och som saknar folkligt stöd. Men den imperialistiska arrogansen går längre än så, skriver Alex Fuentes.