Gaza: Sami, 3, och Ayham, 13, blev ensamma kvar

Den enda överlevande – när en hel familj utplånas och endast ett barn återstår för att bära deras namn. Uttrycket är inte längre en exceptionell beskrivning. Det har blivit en ny identitet som påtvingats barn som ännu inte ens lärt sig skriva sina egna namn, bara för att upptäcka att de bär namn och minnen från hela familjer som utplånats i ett enda ögonblick.

Fokus| Mallak Abuhamda

I Gaza mäts tragedi inte längre enbart i antalet dödade. Den mäts i antalet barn som vaknar och upptäcker att världen de kände försvann över en natt.

Ett nytt begrepp har vuxit fram ur krigets hjärta. Det myntades inte av historiker eller ordböcker. Det skapades genom israeliska flyganfall: ”den enda överlevande.”

Att vara den enda överlevande betyder inte att du har vunnit livet. Det betyder att du har förlorat alla som gav livet dess mening.

På bara fyra dagar utspelade sig samma tragedi två gånger, som om kriget insisterade på att skriva om sorgen med samma bläck, fast under ett annat barns namn. Två barn till har nu anslutit sig till en lista som växer för varje dag.

Samiska. Tre år gammal.

Ayham. Tretton år gammal.

Tio år skiljer dem i ålder, men de delar nu samma verklighet: ingen av dem har ett hem att återvända till, en mor som väntar vid dörren, en far som lägger en tröstande hand på hans axel, eller en bror eller syster som delar barndomens vanliga stunder.

Treårige Sami Abu Qasim vaknade före gryningen på onsdagen i det som inte längre var ett hem, utan en massa av bråte och lågor.

Det israeliska flyganfallet som träffade hans familjs lägenhet i Deir al-Balah dödade hans far, Omar, hans mor Asmaa och hans sexåriga syster Habiba. Det lämnade honom med brännskador – och överlevnad.

Enligt lokala rapporter kröp Sami trots sina skador på magen genom elden tills han nådde lägenhetsdörren och undkom lågorna som hade slukat hela hans familj.

Föreställ dig den scenen.

Ett treårigt barn som inte kan förstå varför hans hem brinner. Varför hans mamma inte väckte honom. Varför hans far inte bar honom i sina armar som han gjorde varje morgon.

Det enda han förstod var att han var tvungen att krypa om han ville överleva.

Han överlevde.

Men vilken sorts överlevnad börjar med att förlora alla man älskar?

Mellan det ögonblick han somnade omgiven av sina föräldrars värme och det ögonblick han vaknade i en sjukhussäng, förändrades hans liv för alltid. Det fanns ingen far kvar som höll honom, ingen mor som väckte honom, ingen syster som lekte vid hans sida.

Endast Sami återstod… som bar namnet på en familj som inte längre existerar.

Bara några dagar senare upprepade sig historien.

Den här gången var barnet 13-årige Ayham Nasman.

Ayham lämnade hemmet för att köpa några nödvändigheter till sin familj i en närliggande butik. När han kom tillbaka var hemmet han lämnat några minuter tidigare borta—och det var även familjen han lämnat det för.

Ett annat israeliskt flyganfall hade träffat familjens lägenhet i Al-Nasr-området i västra Gaza stad, vilket dödade hans föräldrar och hans tre syskon.

En kort resa för att köpa hushållsnödvändigheter blev en enkelriktad resa in i fullständig föräldralöshet.

Det hade bara varat några minuter.

När han kom tillbaka fanns det inget hus.

Inget sovrum där han hade sovit.

Inget matbord där de hade samlats.

Ingen pappa.

Ingen mor.

Inga bröder eller systrar.

Han hittade dem alla i liksäckar.

På sjukhuset stod Ayham tyst framför sin familjs kroppar.

Han skrek inte.

Han talade inte.

Hans tårar sa allt ord inte kunde.

Hur lång tid tar det för ett trettonårigt barn att tro att han är helt ensam i världen?

I Gaza är det inte bara individer som dödas.

Familjer dödas.

Deras historia är dödad.

Deras fotografier raderas.

Och det som återstår är ett barn som bär på minnets outhärdliga tyngd ensam.

I en scen som krossade alla som bevittnade den stod Ayham framför sina föräldrars och syskons kroppar, stirrande på dem i tung tystnad medan hans tårar uttryckte det språk aldrig kunde.

På bara fyra dagar förlorade de två barnen åtta familjemedlemmar och blev de enda överlevande i sina hushåll.

Men den hårdaste sanningen är att Sami och Ayham inte är några undantag.

Sedan kriget började i oktober 2023 har palestinska familjer inte bara förlorat sina nära och kära. Hela familjer har raderats både från civilregistret och från livet självt. Familjer har försvunnit helt och hållet, och lämnat efter sig barn som bara är kända som ”den enda överlevande.”

Enligt siffror från Gazas regerings mediekontor har mer än 6 020 palestinska familjer helt utplånats sedan krigets början, med 12 917 familjemedlemmar dödade. I många fall finns endast en överlevande släkting kvar som bär familjens namn och minne.

Det är en verklighet som lämnar barn bakom sig som inte längre vet vilken dörr de kommer att återvända till, vem som väntar på dem, eller till vem de någonsin igen kommer att säga ”Mamma” eller ”Pappa.”

Den enda överlevande ärver inget hem, eftersom huset har blivit till ruiner.

Den enda överlevande ärver ingen familj, eftersom de begravdes medan barnet fortfarande andades.

Den enda överlevaren ärver inte ens barndomen, eftersom den slutade i samma ögonblick som de insåg att ingen skulle komma tillbaka.

Trots det utlysta eldupphöret har fortsatta flyganfall, beskjutning, militära intrång och den pågående stängningen av gränsövergångar förvandlat eldupphöret till lite mer än en illusion, medan civila offer fortsätter att öka och den humanitära katastrofen fördjupas för varje dag.

I Gaza tar kriget inte slut eftersom vapnen tystnar i några ögonblick.

Den slutar först när världen slutar producera ”ensamlevande.”

När ett treårigt barn inte längre behöver krypa genom lågor för att överleva ensam.

När en trettonårig pojke inte längre kommer tillbaka från en närliggande butik för att stå framför hela sin familjs dödade kroppar.

Tills den dagen kommer kommer Gaza att fortsätta producera barn som överlever fysiskt, men förlorar allt som ger livet dess mening.

Sami och Ayham är inga undantag.

De är två ansikten av en mycket större sanning, upprepad varje dag tills ”den enda överlevande” har blivit ett permanent kapitel i den palestinska historien.

Och när ett barn blir det enda vittnet kvar till förstörelsen av en hel familj, tillhör denna tragedi inte längre enbart Gaza.

Det blir en moralisk fråga för hela världen:

Hur många fler barn måste lämnas ifred innan denna tystnad slutligen tar slut.