Saleh och Kenan - Gazas barn med krigets ärr

I Gaza slutar inte kriget när explosionens ljud upphör. Det finns barn som överlevde döden, bara för att vakna upp till ett helt annat liv – ett liv där de förlorade sina ben, sina händer, sina föräldrar, sina syskon eller sina hem som en gång gav dem en känsla av trygghet.
Internationalens medarbetare i Gaza, Mallak Abuhamda, berättar om Saleh och Kenan, två av Gazas barn.

Fokus | Mallak Abuhamda

I Gazaremsan vet folk inte längre hur en vanlig dag ser ut. Morgonen börjar inte alltid med ljudet av ett alarm eller doften av bröd. Istället kan den börja med brummandet från drönare, en explosion som krossar det som återstår av fönstren, eller nyheten om bombningen av ett hus i ett närliggande område. Dagen kan sluta med en lång väntan vid en sjukhusdörr, en febril sökning genom rasmassorna efter en älskad som aldrig återvände till sin familj, eller ett försök att övertala ett barn att sova bara en liten stund, trots ljuden som hemsöker dem även i drömmarna.

Trots prat om vapenvilor och avtal lever vi i Gaza fortfarande under absolut osäkerhet. Rapporter om bombningar, skottlossning och civila dödsoffer fortsätter dagligen, parallellt med omfattande förstörelse av hem, sjukhus, skolor, vattennät och elnät. I många områden är faran inte längre begränsad till explosionsögonblicket; strukturellt skadade byggnader är benägna att plötsligt kollapsa, förstörda vägar blockerar ambulanser och allvarlig brist på medicin och medicinska förnödenheter förvärrar lidandet hos de skadade, medan fördrivna familjer möter hårda förhållanden i tält och skyddsrum.

Men bakom varje dödsoffer som tillkännagavs finns ett helt liv förändrat för alltid. Det finns en pojke som aldrig kommer att återvända till sin lekplats som han brukade, en ung flicka som behöver hjälp att ta på sig kläderna efter att ha förlorat armen, och en tonåring som försöker förstå hur hans kropp förändrades helt på en enda natt. Det finns en mamma som lär sig ta hand om sitt barn efter en amputation, en pappa som försöker dölja sina tårar för att inte skrämma sina barn, och en familj som inte längre bara frågar när de ska komma hem, utan hur de ska klara sig efter att ett av deras barn förlorat en del av sin kropp, eller efter att en familjemedlem behövt kontinuerlig medicinsk vård.

Detta är tragedin med funktionsnedsättning som kriget lämnat efter sig; en lång resa av smärta, behandling, rehabilitering och försök att återfå självständighet, på en plats där sjukvården har decimerats och de mest grundläggande medicinska behoven blivit en daglig utmaning.

Mer än 42 000 i Gaza lider av livsförändrande permanenta skador och funktionsnedsättningar på grund av kriget

Saleh Hamid… En trettonårig pojke som förlorade sin fot, men inte förlorade sin rätt till liv

Siffrorna visar på den enorma omfattningen av denna tragedi. I en uppdatering publicerad den 12 maj 2026 uppskattade Världshälsoorganisationen (WHO) att cirka 43 000 personer av 172 000 skadade i Gaza sedan oktober 2023 fått livsförändrande, permanenta skador. Barn utgör nästan en fjärdedel av denna grupp – totalt cirka 10 000 barn. Organisationen uppskattade också att över 5 000 lemamputationer har inträffat på grund av skador, där en av fem amputerade är barn, vilket motsvarar nästan 1 000 barn enligt dessa uppskattningar. Andra skador som kräver långvarig rehabilitering inkluderar ryggmärgsskador, allvarliga brännskador och traumatiska hjärnskador.

Dessa siffror är inte bara medicinsk statistik. De representerar tusentals barn som behöver lära om vardagliga färdigheter, som behöver proteser, rullstolar och hjälpmedel, tillgängliga skolor utrustade för att ta emot dem, och familjer som kan erbjuda specialiserad vård. De innebär också att krigets ärr kommer att bestå långt efter att militära operationer upphört, och en hel generation kan bära de fysiska konsekvenserna av våld i sina kroppar i många år framöver.

Men bakom varje siffra finns ett namn, ett ansikte och en berättelse. Bland dessa finns berättelsen om Saleh Hamid, som var 13 år gammal när han förlorade foten i en bombning som riktades mot hans familjs hem under kriget 2023, och historien om Kenan, som överlevde från ruinerna och kom upp ur rasmassorna efter att ha förlorat sina föräldrar, sina syskon, sin hand och sitt hem. Två berättelser som sammanfattar en bråkdel av den tragedi som barn i Gaza upplever, och bevisar att att överleva döden inte nödvändigtvis innebär att överleva kriget.

Saleh Hamid… En trettonårig pojke som förlorade sin fot, men inte förlorade sin rätt till liv

Saleh Hamid var tretton när bombardemanget förändrade hans livsbana. Vid den åldern tänker barn vanligtvis på skolan, vänner, lek och framtiden. De föreställer sig vad de vill bli när de blir vuxna och tillbringar sin tid med att springa och leka, utan att någonsin föreställa sig att en enda dag skulle kunna skilja dem från deras tidigare liv.

Men för Saleh var bombardemanget inte bara ett flyktigt ögonblick av rädsla. Hans familjs hem bombades under kriget 2023, och som ett resultat förlorade han foten. Sedan dess har hans kropp aldrig varit densamma, och enkla dagliga sysslor är inte längre garanterade som före kriget.

Föreställ dig ett trettonårigt barn som tvingas konfrontera frågor som är mycket större än hans ålder: Hur ska jag gå? Kommer jag att gå tillbaka till skolan? Kommer jag kunna leka med mina vänner? Hur ska jag hantera andras blickar? Och kommer jag någonsin att kunna leva ett normalt liv igen?

Det Saleh behöver är inte bara medlidande, utan ett integrerat vårdsystem: kontinuerlig medicinsk behandling och rehabilitering, en ordentlig protes, psykologiskt stöd, en

tillgänglig skolmiljö och ett samhälle som ser honom som ett barn med fulla rättigheter, snarare än en skadad person som går på ett ben.

Salehs berättelse påminner världen om att barn som förlorat sina lemmar inte bara behöver överleva bombningarna; de behöver en verklig möjlighet att återta sina liv.

Kenan… Överlevde från under rasmassorna, och det första han ville var att se sin mamma

När det gäller berättelsen om barnet Kenan är det en av de berättelser vars fulla tyngd ord knappt bär.

Kenan överlevde från ruinerna av sitt hem efter att en bombning förstört platsen som förde honom samman med familjen. Han förlorade sin mor, sin far, sina syskon, sin hand och hemmet där han kände varje hörn – ett hem som skulle skydda honom från fara, snarare än att kollapsa i ruiner över hans kropp.

När Kenan kom till sjukhuset bar han på en fysisk skada, men han bar också på en liten fråga stor som ett barns hjärta: ”Var är min mamma?”

Han visste inte att hon hade gått bort. Han ville se henne, bli lugnad om henne, hitta henne bland ansiktena runt sig. Kanske förväntade han sig att hon skulle dyka upp när som helst, som hon alltid gjorde när han var rädd eller hade ont. Kanske trodde han att hennes närvaro vid hans sida skulle göra det som hänt mindre skrämmande, och att hon skulle hålla om honom och säga att han äntligen var säker.

Men modern han letade efter fanns inte längre där.

Kenan behövde sin mor, men han behövde också sin far, sina syskon och det hem han kände. På ett enda ögonblick förlorade han nästan hela sin värld. Han förlorade inte bara sin hand; han förlorade just de människor som skulle hjälpa honom att övervinna dess smärta.

Kenan överlevde döden, men överlevnaden gav inte tillbaka hans mor, och inte heller hans far, hans syskon, hans hand eller hans hem.

Funktionsnedsättning i Gaza… Ett sår som inte läker när patienten lämnar sjukhuset

Salehs och Kenans berättelser illustrerar en bråkdel av den verklighet som tusentals sårade möter, men de representerar inte alla erfarenheter. Krigsorsakad funktionsnedsättning är inte begränsad till amputationer av lemmar. Det finns barn som drabbats av omfattande brännskador, andra som drabbas av neurologiska eller ryggmärgsskador, barn som förlorat syn eller hörsel, och andra som har svårigheter att röra sig, kommunicera eller lära sig på grund av hjärnskador eller allvarliga psykiska trauman.

Det som gör dessa skador ännu svårare i Gaza är att många rehabiliterings- och behandlingstjänster inte finns tillräckligt tillgängliga.

Således kan ett barn överleva döden tack vare akut medicinsk insats, men senare drabbas av en allvarlig brist på tjänster som hjälper dem att återfå sin funktionella förmåga. Behandlingen kan avstanna vid ett skede som inte är tillräckligt för att uppnå bästa möjliga återhämtning – inte för att barnet inte kan dra nytta av rehabilitering, utan för att nödvändiga resurser helt enkelt inte finns tillgängliga.

Vad behöver Gazas barn idag?

Tragedins omfattning kräver en omedelbar och långsiktig insats som går bortom att ge första hjälpen eller dela ut nödhjälp. Denna insats börjar med att säkerställa skyddet av civila och barn, förhindra att de blir måltavla, respektera reglerna för internationell humanitär rätt och säkerställa säker och hållbar leverans av medicinsk och humanitär hjälp.

Kenan, som överlevde från ruinerna och kom upp ur rasmassorna efter att ha förlorat sina föräldrar, sina syskon, sin hand och sitt hem.

Brådskande prioriteringar inkluderar:

· Att tillhandahålla specialiserad medicinsk vård: Inklusive rekonstruktiva operationer, brännskadebehandling, vård efter amputation samt tillhandahållande av nödvändiga mediciner och förnödenheter.

· Utöka rehabiliteringstjänster: Genom sjukgymnastik och arbetsterapi, anpassning, underhåll och justering av proteser när barn växer samt tillhandahållande av rullstolar och hjälpmedel.

· Säkerställa leverans av medicinska förnödenheter: Inklusive rehabiliteringsutrustning, proteser och material som behövs för att behandla komplexa skador.

· Att ge psykologiskt och socialt stöd: För barn som har förlorat familjemedlemmar, drabbats av allvarliga skador eller upprepade gånger blivit fördrivna, genom specialiserad vård anpassad efter deras ålder och erfarenheter.

· Återintegrering av barn i utbildning: Genom tillgängliga skolor och lärcentrum, lämpliga transporter och flexibla utbildningsplaner för barn som behöver extra stöd.

Dessa insatser måste omfatta alla barn som behöver tjänster, oavsett om de förlorat lemmar på grund av kriget eller levde med redan existerande funktionsnedsättningar vars tillstånd förvärrades på grund av fördrivning och förstörelse av tjänster.

Vi ber inte världen att minnas Gaza en enda dag och sedan gå vidare till en ny nyhetsrubrik. Vi ber den att se barnen som lever i denna tragedi; att se i Saleh ett barn med en framtid, i Kenan ett barn som fortfarande söker trygghet efter att ha förlorat sin familj, och i varje skadat barn en människa med ett namn, rättigheter och drömmar.

Vi ber att den funktionsnedsättning som kriget orsakar inte blir ett ytterligare straff av deprivation, att förlusten av familjen inte markerar början på lång isolering, och att sjukhus, rehabiliteringscenter och familjer inte lämnas ensamma att bära dessa bördor.

Hus kan byggas upp igen, vägar kan repareras och vissa sjukhus kan återgå till drift. Men verklig återhämtning mäts inte enbart i antalet återuppbyggda byggnader, utan i barnens förmåga att återvända till sina skolor, få medicinsk behandling, röra sig fritt, känna sig trygga och hitta människor som bryr sig om dem och bevarar deras värdighet.

Idag uppmanas världen att se på Gaza genom sina barns ögon, inte genom flyktiga siffror i nyhetssändningar—att höra Kenans fråga om sin mor, att se i Salehs lidande en grundläggande rätt till behandling och ett liv med värdighet, och att inse att varje barn som lämnas utan rehabilitering eller stöd är ett barn vars framtid lämnas att styras av krigets ärr. Det räcker inte att hjälpa Gazas barn att överleva; vi måste hjälpa dem att leva.

Övre bilden: WHO uppskattar att över 5 000 lemamputationer har inträffat på grund av skador, där en av fem amputerade är barn, vilket motsvarar nästan 1 000 barn, ett av barnen är Kenan.

Tidigare artiklar från våra medarbetare i Gaza:

Under rasmassorna i Gaza

Mallak Abuhamda: ”Vem är en ”terrorist” och vem är en fånge?” – Internationalen

Sjuksköterskan Kifaya Abu Asi i Gaza: ”Vi lärde oss att arbeta medan vi förväntade oss döden, men vi slutade aldrig försöka rädda liv” – Internationalen

Gaza efter kriget… När döden aldrig tar slut och livet vägrar stanna – Internationalen

Gaza: Sami, 3, och Ayham, 13, blev ensamma kvar – Internationalen

Mallak Abuhamda från Gaza: Tre år av sorg… Sedan kom han tillbaka levande – Internationalen

Mallak Abuhamda: Sjätte Eid för tre små kusiner utan sina dödade familjer – Internationalen

Mallak Abuhamda från Gaza: När jag följde med min faster till sjukhuset där flugorna surrar och avskildhet är en lyx – Internationalen

Mallak Abuhamda: Varför dödar de kärlek? – Internationalen

Döden vardag i Gaza

offren för Israels senaste bombningar